Jultraditioner

Den här veckan har vi erbjudit barnen olika aktiviteter som hör till våra traditioner runt julen. Vi har bland annat bakat med saffransdeg eller med andra ord låtit barnen uppleva ett kemiskt fenomen i en bakningsprocess. För att tillägna sig kunskap behöver barnen få uppleva. Erfarenhet läggs till erfarenhet för att så småningom bilda ett sammanhang.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för enkla kemiska processer" (Lpfö 98/10)

" Förskolan ska sträva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer" (Lpfö 98/10)



Att baka med en "riktig" deg stimulerar alla våra fem sinnen, Smak, lukt, syn, hörsel och känsel, det är så lockande så ett av barnen tog närmsta vägen över bordet till degen.

Par i skor

På vår avdelning har vi en julkalender där de bakom luckorna döljer sig roliga uppdrag. Varje dag får ett barn öppna luckan och genomföra uppdraget. Tanken är att de genom detta ska få stå i cetrum av allas uppmärksamhet, om de vill, under några minuter. Det finns inget rätt eller fel i genomförandet utan endast den som utför uppdraget bär på svaret. Genom att alltid lyckas i uppdragen ökar barnens tillit till sig själva som tänkande och problemlösande personer. När man är färdig låter vi barnet förklara hur de har tänkt. Genom detta utvecklar barnen sin förmåga att reflektera över sina lösningar samtidigt som de utmanas och stimuleras i sin förmåga att berätta och uttrycka sina tankar. Dagens uppdrag öppnades av ett barn som fick i uppgift att hämta två par skor.

Barnet börjar med att hämta ett par skor.

- så, nu har jag hämtat två.

- Hur tänkte du? (pedagog)

-de är lika. Båda är svarta, så är de leriga båda två. Så de är ett par....men vänta!

- här är ett par till!

- Hur tänker du nu? (pedagog)

- två är ett par och så hämtade jag två till. De är ett par för att de är också leriga, och så är de i samma storlek och har samma mönster under.

Genom att hela tiden reflektera och sätta ord på sina tankar löser barnet uppgiften på sitt sätt. I kommunikationen med andra synliggörs barnets sätt att tolka och lösa uppdraget vilket leder till värdefulla och positiva erfarenheter av matematiskt tänkande. Dessutom ökar barnets tillit till sin egen förmåga när de inser att de lyckats.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang" (Lpfö 98/10 s.10)

Vad kan vi leka ute?

När vi är ute på gården på förmiddagen i dag är barnen uttråkade på stenhård sand, och gunggor som hela tiden är upptagna. Då är det tur att vi har våran roliga naturhörna att leka i. Det kan tyckas ganska skräpigt och rörigt för vuxenögon, men barnen ser möjligheterna i alla "skräpsaker" som finns där. Ett av barnen föreslår att vi går dit, så ett gäng på fyra barn och en pedagog går runt till baksidan och plötsligt är det roligt ute igen. Några av barnen klätrar i kanoten och far långt i väg, det gungar friskt. Efter en stund upptäcker en av barnen att det ligger fullt med brädbitar runt kanoten och i slänten upp, nu utbryter en febril aktivitet med att hämta brädbitar och lassa i kanoten. det lastas både fram och bak i kanoten, barnen går upp och ner i slänten och bär tunga och lätta, långa och korta brädbitar nu börjar det ta slut på brädorna, men kanoten blir mer och mer fylld. Vi håller på ända tills vi ser matbilen komma och då vet barnen att det är dags att gå in och äta lunch. Nöjda och glada går vi in.

I den här leken har barnen tillägnat sig en mängd begrepp bland annat olika lägen i kanoten och upp och ner i slänten. När barnen bär på alla olika brädbitar får de begreppen samtidigt som de får känna, till exempel tung och lång etc. De har också upplevt tidsordning, när matbilen kommer är det dags att gå in och äta lunch. Men framför allt har de fått stimulera sin fantasi och haft roligt.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära" ( Lpfö 98/10)

Alfons Åberg

Vi har varit på teater och sett "Hur långt når Alfons", en pjäs där Alfons filosoferar kring människans gränser. Var tar man slut? Kroppen är väl bara ett skal med namn på, man kanske även finns i spottloskan som man spottat på gatan och i luften som man andas ut?
Inför teatern läste vi boken vid ett flertal tillfällen. Barnen hade lite svårt att förstå den då den är lite abstrakt.
"Hur långt når Alfons" var en mycket uppskattad föreställning både av oss pedagoger och barn, efter föreställning återvände vi till förskolan där barnen återupplevde sina tankar och erfarenheter från den på olika sätt. Det är häftigt att se hur barnen förmedlar sin försåelse för det de sett och upplevt. Det blir tydligt att en föreställning med ett djupt och filosofiskt innehåll kan bli förståeligt när den presenteras på ett sätt där flera olika sinnen stimuleras.
Efter teatern har vi läst boken igen och barnen visar nu en helt annan förståelse för den, dessutom berättar de gärna något från föreställningens alla utvikningar som förekom.

"Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan." (Lpfö 98/10 s.6)

Samma dag när vi återvände till föskolan efter att ha sett föreställningen började några barn genast att vira in ateljén med garn, precis som Alfons inledde pjäsen med. De virade även in varandra och sig själva, precis som Alfons gjorde med sin pappa.

"Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter." (Lpfö 98/10 s.6)

 


Denna lek fortsatte under flera dagar. Fler och fler anslöt, även barn som inte varit med på teatern. Vi tyckte att det var kul att teatern gett så mycket inspiration till skapande i ateljén, men vi kände att utmaningen nu var att ta detta ett steg längre. Hur skulle vi fånga detta intresse och skapa ett sammanhang med annat vi gör på förskolan?
Vi funderade kring om även detta intresse för garn skulle kunna föras in i det gruppstärkande arbetet.

- Jag är bra på att bygga kojor!

- Jag är bra på gymnastik.

- Jag är bra på att klippa ut bilder!

- Jag är bra på att bygga lego!

Vi kom på en lek där garnnystanet kastades runt bland barn och pedagoger. Den som hade nystanet skulle säga något som den var bra på, sedan skulle nystanet skickas vidare. När man tog emot nystanet skulle den först viras ett varv runt magen vilket medförde att vi slutligen skapat ett fantastiskt spindelnät, nu skulle vi ta oss loss från detta utan att krypa under eller kliva över.

Genom denna lek fick vi alla öva på att säga något som vi var bra på vilket inte var helt lätt den första gången. Efter att ha övat på detta några gånger kan barnen nu sätta ord på det de är bra. I gruppen har barnen blivit duktiga på att bekrfäfta och berömma varandra vilket är en enorm framgång, att vi nu även arbetar med att alla ska kunna sätta ord på det är bra på kommer att höja deras självkänsla ännu mer.

Projekt längd

Som lärarstudent har jag fått i uppgift att göra ett utforskande projekt som har med matematik att göra tillsammans med några barn. Jag följde barnen under några dagar för att få fatt på vad de intresserade sig för. Barnen håller på med matematik hela tiden och det blev nästan svårt att välja. Något som jag såg var att de mätte sig mot en sifferrad som sitter på väggen. De jämförde och ville veta hur långa alla var och vem som var längst. Jag valde att vi skulle forska mer om mätning och längd.

Jag och fyra barn pratade om vad som är bra och kul med mätning och då kom det fram många kloka svar.
- Hur stor man är, om man är långare...
- Fröken var långare.
- Jag var längst barn, jag är 55 och jag är äldst!
- Jag var 100! (kan stämma mot verkligheten då barnet förmodlign är 100-110 cm lång)

Jag frågade om det fanns något ute i naturen som vi skulle kunna mäta oss med.
- Träd!
- Pinnar, lååånga pinnar!
- Ett svärd kanske.

Vi gick på pinn-, träd- och svärdjakt i skogen. Där hittade vi många pinnar, korta och långa, vi hittade också ett jättestort träd som vi mätte oss mot.

- Det här trädet är ju jättehögt, hur långt kan det vara? (undrar jag) - Ända upp till himmlen! (tror ett av barnen)

Några pinnar fick följa med till förskolan och ett av barnen föreslog att vi skulle måla dem.

Så här såg det ut i ateljén när barnen målade sina pinnar.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar" (Lpfö 98 rev 2010 s.10)

Tack alla barn och alla pedagoger för tre jätteroliga veckor på Förskolan!

Pepparkaksbak

Vi har bakat pepparkakor barnen fick själva dela degen. De fick varsin kniv som delade sin degbit med, en del av barnen föredrog att nypa av degbitar

Barnet delar upp degen i tre delar.

Barnet -Jag gör en stor snigel, en pappasnigel och en barnsnigel.

Barnet -....och en mammasnigel.

Barnet bygger "sniglarna" på varandra och lyfter upp dem i luften.

Barnet -Nu flyger de iväg

Pedagogen -Vart ska de flyga?

Barnet - Till Åland.

Barnet har delat degen i tre delar och parat i hop dem, mamma, pappa och barn. Han har utforskat Ett-till-ett principen.
Han har därefter satt ihop delarna till en helhet.
"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp" (Lpfö 98/10 sid. 10)

Kaktusjakten

Barnen på äldrebarnssidan har fått låna en musiklåda från musikmuseet. Den innehåller massa olika instrument, både sådana som vi känner igen och sådana som är helt nya för oss. Lådan har vi till vårt förfogande i två veckor. Vi är redan inne på den andra veckan vilket innebär att vi snart kommer att lämna ifrån oss den igen. Många av instrumenten i lådan kan man skapa själv av olika skräpmaterial vilket vi helt klart kommer att göra. Intresset för musik och för instrument är mycket stort bland våra barn, de älskar att spela till sångerna vi sjunger.

Vi har arbetat med instrumenten på flera olika sätt, dels har barnen fått undersöka och utforska dem på egen hand men vi har även lekt orkester med dem. Vi anser att man genom musiken och instrumenten utvecklar tillit till sin egen förmåga samtidigt som tålamodet och förmågan att arbeta i grupp stimuleras. Arbetet med musiklådan har utvecklats till ett litet projekt som kommer att fortsätta långt efter att lådan återlämnats. Vi har insett glädjen och nyttan av instrument i verksamheten, samtidigt som vi återigen medvetandegjorts om hur allt bildar en helhet. Kan man ta tillvara barnens intressen och sug efter att söka nya kunskaper kan arbetet med instrument leda till ett ämnesövergripande arbete där matte, svenska, naturvetenskap och teknik, skapande och rörelse blir sammanhängande och därmed blir lärandet mångsidigt.

I musiklådan fanns ett regnrör som var gjort av en kaktus vars piggar tryckts in, och sedan hade röret fyllts med ris eller småsten. Instrumentet gav ett härligt, lugnande ljud som kunde liknas vid ljudet av regn.

- Kan vi också göra en sådan? (barn)

- ja, men hur ska vi göra då? (pedagog)

- vi måste hitta en kaktus. (barn)

- Hur ska vi hitta en kaktus? (pedagog)

- Vi får gå på kaktusjakt! (barn)

"Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper" (Lpfö 8/10 s.6)

Nästa dag blev det då dags för kaktusjakt. Vi inledde med att prata om var och hur kaktusar lever. Barnen sa att de nog växte i öknen, eller i djungeln. Var kunde man då finna kaktusar på förskolegården? I sandlådan förstås! Nej, där fanns ingen. Barnen gick och letade på baksidan av förskolan och kunde tillslut finna en liten kaktus.

- Kan vi göra regnrör av de här? (pedagog)

- Nej, de är för små. De måste växa först. (barnen)

- Vi måste gå på vattenjakt nu. Jag går och letar. (barn)

- Nej, man ska ge den växtnäring. Då växer den. (barn)

- Här kommer jag med vatten, nu växer den. (barn)

Vi kan inte riktigt få syn på om kaktusen växer eller inte när den har vattnats. Hur som helst så växer den sig inte tillräckligt stor. Barnen anser att kaktusen måste bli lika stor som regnröret i musiklådan innan vi kan skapa ett eget. Vi bestämmer oss för att ta in kaktusen i värmen.

- Så här lång ska den bli först. Vi måste vattna mycket! (barn)
- Hur ska vi se när och om den växer? (pedagog)
- Vi får mäta. (barn)
- Hur då? (pedagog)
- Med måttstock. (barn)
- Kan vi göra på något annat sätt? (pedagog)
- Vi kan rita på röret. (barn)

I jämförelsen av längden på kaktusen och på regnröret utvecklar barnen sin förmåga att använda matematik i vardagliga situationer.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang" (Lpfö 98/10 s.10)

 I ateljén skapar vi ett rör som vi kan använda som referens i vårt mätande av kaktusen eftersom det lånade regnröret snart ska återlämnas. Efter helgen vill några av barnen genast mäta om kaktusen vuxit. Ett av barnen har varit borta föregående vecka och förstår därför inte vad som ska göras. Vi ber en av de andra barnen berätta om syftet med kaktusen. I sitt berättande vill hon även visa upp regnröret för att sammanhanget ska bli förståeligt.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra" (Lpfö 98/10 s.10)

Sedan börjar de mäta kaktusen mot deras referens, röret. De gör en markering med pennan för att senare kunna synliggöra tillväxten.

 

- Nu måste vi vattna och se om den växer. (barnen)

 

Visst är det intressant att se hur barnens drivkraft och motivation att söka ny kunskap kan leda oss till så roliga projekt! Vi hoppas att intresset för kaktusen fortsätter, och så får vi väl se om det händer något med den. Gör det inte det så blir det intressant att se vart barnen tar oss då!

 

Roligt att så många läser vår blogg! Ni får gärna kommentera, komma med tips och ideér, eller bara lämna ett avtryck! Vi uppskattar all feedback!

 

 

Barns inflytande

I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är.

Här har barnen lagt sina röster på olika förslag till gruppnamn. Förslagen till namn har barnen i gruppen själva kommit på. De olika förslagen till gruppnamn är: Nyckelpigorna, Myrorna, Lejonen, Tigrarna och Hästarna. Med en rösts majoritet vann förslaget Hästarna.  

Vi pedagoger reflekterar efteråt över att barnens val verkar vara väldigt subjektiva och inte så styrda av kompisens val. Vi blev överraskade över barnens tydliga egna val.

Barns inflytande i form av omröstning vid beslutsfattande och egna val av aktiviteter är vanligt förekommande på förskolan.

" Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande"

(Lpfö 98/10 s.12)

Du är FIN!

Vi skriver mycket i bloggen om vårt gruppstärkande arbete just nu. Kanske kan det låta som om vi inte gör annat än arbetar med det, men det gör vi...i massor. Dock är det gruppstärkande något som ständigt finns med i allt vi gör till lika stor del som det individstärkande.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sin in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra" (Lpfö 98/10 s.10)

I torsdags satt vi i mindre grupper och tränade på att ge och ta emot komplimanger. En fick sitta i mitten medan kompisarna satt i ring och sa komplimanger. Att komma på någonting positivt om kompisarna var inte helt lätt, och många upprepningar blev det. Vi tror att detta är något som vi får fortsätta öva på, både att ge och ta emot!

Komplimangerna bestod denna gång till stor del av saker som barnen har gjort eller hur de ser ut, alltså ytligheter. Genom att istället uppmärksammma personen bakom prestationer och utseende stärker man självkänslan. Vi får se det som att detta är något som vi alla kommer att bli bättre på ju mer vi arbetar med det. Det är viktigt att vi lär oss att uppmärksamma personen istället eftersom självkänslan annars riskerar att knytas till andras värderingar.

Genom att arbeta med att ge varandra komplimanger och uppmärksamma varandra stärks både gruppen och individen i den. Dessutom märkte vi pedagoger att detta är något som vi också måste träna, både på att uppmärksamma barnen och ge dem komplimanger men även att uppmärksamma varandra. Se det kollegorna gör och ge dem positiv feedback på det. Detta stärker en och skapar en positiv arbetsmiljö.
Personer som får mycket positiv bekräftelse får även en stärkt självkänsla och självförtroende.

Att arbetet på förskolan i mångt och mycket handlar om ett ämnesintegrerat arbete är tydligt i allt vi gör. När övningen genomfördes satt pedagogerna i sina grupper och antecknade barnens komplimanger. När det sedan var pedagogens tur att sätta sig i mitten för att få komplimanger fick barnen anteckna.

FIN. Detta skrev en 4-årig pojke och en 5-årig flicka tillsammans. De lyssnade på ordet, på dess olika delar och kopplade ihop fonemen med grafem. Nästa steg blir nu att utmana dessa barn som kommit så här långt i sin språkutveckling.

ABCD

Ibland lyckas man fånga ögonblicket då det abstrakta blir konkret, när det som sägs får en mening och bildar ett sammanhang. Ett exempel på detta är dessa två tjejer som går fram och tillbaka på golvet på de bokstäver som vi tejpat fast där. Först tror vi att de leker "inte nudda mark", men vi blir nyfikna på varför de stannar till på bara några av bokstäverna och inte på alla.

Jag går fram till dem för att höra vad de säger och hör då att de säger en ramsa samtidigt som de trampar på bilderna

A B C D - Råttmor kokar te

E F G H - Barnen tittar på

I J K L - Får vi ost i kväll?

M N O P - Ni får pappa be

Q R S T - Pappa kommer se

U V X Y - Är min gubbe kry

Z Å Ä Ö - Hit med ost och bröd - Katten är ju dö´!

Vikten av den dagliga samlingen blir tydlig här. På samlingarna är sånger, ramsor och olika språklekar ett givet inslag som alltid är uppskattat. Genom att leka mycket språklekar utvecklas barnens förståelse av språk. De utvecklar en förståelse för att språket är uppbyggt av mindre enheter, samtidigt som deras förståelse för språkljuden (fonem) och bokstäverna (grafem) samt sambandet dem emellan utvecklas. Genom att leka med språket på detta sätt blir leken med skriftspråket en naturlig del av den dagliga verksamheten.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa förmåga" (Lpfö 98/10 s.10)



Jag byggde en Cheva

Reflektion vid datorn, en pedagog och ett barn 3.2 år över ett bygge på baksidan av förskolan

Pedagog = P Barnet = B

P: -Vad är det på bilden?

B: -Jag byggde en Cheva

P: -Har du åkt i en Cheva någon gång?

B: -Min pappa har en Cheva.

P: -Vad är det för färg på Chevan?

B: -Vit och röd

P: -Är den gammal eller ny?

B: -Ny

P: -Vilka brukar åka i den?

B: -Två

P: -Vilka två är det?

B: -Pappa och jag

Efter denna reflektion återgår barnet till play dooh leran och det blir en Cheva gjord av play dooh.

Tänk vilken erfarenhet som detta barn bär med sig och delar med sig av i reflektionen. Vilken special kunskap...vi ska ta och forska vidare i detta om Chevor.

"Arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer" (Lpfö 98/10 s. 11)

Lite utmaning i skapandet av självporträtt

Att måla självporträtt är något som barnen på äldrebarnsavdelningen arbetat mycket med. Barnen målar eller ritar gärna av sig själva, och ofta resultaten väldigt lika deras föregångare. Vi har märkt att barnen ofta fastnar i att måla eller rita samma bild  om och om igen eftersom de känner sig trygga i det. Strävan efter att lyckas med sitt alster är så stort hos dem att de utvecklar strategier för att slutresultatet ska bli "fint".  Det som i barnens ögon är vackert är i slutändan inte så utvecklande eftersom strävan efter det perfekta resultatet tar över.

För att utmana barnen lite, men fortfarande upprätthålla intresset, fick de nu skapa självporträtt i lera.

Många tyckte att det var svårt att skapa sig själva i lera och valde istället att göra annat.

Efter att de format leran klart fick de måla medan leran fortfarande var våt. Att måla på den våta leran var nytt för barnen.

- Får man verkligen måla nu? Den har ju inte torkat!

Att låta barnen utforska i skapandet och låter dem vara i processen istället för att fokusera på den slutliga produkten blir skapandet fruktbart.

Självporträtt

För en tid sedan ritade några av barnen på vår avdelning självporträtt. Det har tittat på sig själva i spegeln; hur ser jag ut, vad har jag för ögonfärg, hårfärg osv. Genom att titta på sig själva i spegeln för att sedan rita av sig själva föddes det naturliga tillfällen till samtal mellan barnen. Samtalen grundade sig i jämförelser om hur de såg ut ex. Du har bruna ögon och brunt hår, och jag har bruna ögon och ljust hår. Din hud är mer rosa än min.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den" (Lpfö 98/10 s. 9)

För oss blev det tydligt att barnen utvecklade sin identitet i skapandet av självporträtten samtidigt som de i samspelet med kamraterna uttryckte en förståelse för sig själva och sitt utseende. Tankar och reflektioner om att alla såg olika ut var en naturlig del av processen.

Under den gånga veckan hade vi föräldramöte, då passade vi på att be föräldrarna måla självportätt de också. Resultaten ser ni nedan. Dagen efter mötet fick barnen på avdelningen försöka hitta sin förälder.

Att hitta sin förälder var inte helt lätt, men roligt var det. Barnen blev otroligt stolta över sina föräldrars målningar.

-Titta, den har min mamma målat!

- Den har min pappa gjort, fin va?

Skogen som inspiration för lärande

Skogen har blivit ett rum för lärande för oss. Vi är utrustade med en korg för insamlande av naturmaterial, förstoringsglas, anteckningsböcker och kamera när vi går till vår skogsplats.

Vi har hittat en naturlig samlingsplats vid "trädrumpan"
Därefter börjar leken och lärandet med ett utforskande av stenar, kottar, mossor, löv, pinnar, svampar, bär och insekter. Barnen jämför storlek, form och färg på naturmaterialet. De sorterar oftast efter egenskap och likhet i form och färg. Till en börja med har vi pedagoger varit intresserade av hur barnen själva sorterar naturmaterialet i enlighet med sina egna kriterier.

Sortering av pinnar i längd på förskolan

Några pinnar blev till bokstaven A, när en pojke samlat bokstavspinnar

"Att sortera eller ordna föremål på olika sätt är ett sätt för barnet att organisera sin omvärld. Det hjälper också barnet att fokusera på detaljer, likheter och skillnader" (Barn och naturvetenskap, I.Elfström mfl. s.80)

Några bräder i skogen blir en naturlig balansgång.

"Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus. Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö." (Lpfö 98/10 s. 7)

Vi stärker gruppen!

Hösten är här. Iskalla regniga dagar varvas med ljuvligt soliga. Vi njuter av detta omväxlande klimat just nu. När solstrålarna tittar fram på eftermiddagen passar vi på att äta mellanmål ute, eller så grillar vi korv på den nyinvigda grillen på förskolans baksida.

Nu har de "nya" grupperna på förskolan varit tillsammans ett tag och vi märker att gruppen går igenom olika stadier. Till en början var den äldsta gruppen på förskolan i ett stadie där barnen var försiktiga och försökte lära känna varandra. Nu har gruppen gått vidare till ett stadie där individerna i den försöker finna sina roller både i gruppen och i samspelet personer emellan. I detta stadie uppstår en del konflikter. Just nu arbetar vi mycket med att stärka gruppen och individerna i den så att alla känner att de är viktiga. Alla behövs! Genom detta arbete hoppas vi kunna ge alla verktyg till att lösa konflikter.

                        

   

I leken behövs alla: sjuksköterskor, doktorer patienter och inte minst sjukhusapotekaren som förser sköterskorna och doktorerna med allt som kan behövas i arbetet.

Vi har under en vecka haft tre olika lekgrupper, där syftet har varit att barnen ska få samspela och kommunicera med andra personer än de är vana vid. Genom detta tror vi att alla lär känna alla i gruppen samtidigt som de får en förståelse för att alla är viktiga och har en självklar plats i gruppen. I lekarna har vi pedagoger deltagit, men inte styrt, i leken. Genom att vara deltagande och närvarande i lekarna känner barnen att de kan lita på oss och på att vi kan ingripa vid behov. När pedagogerna är synliga och närvarande i den planerade leken får vi alla känna hur roligt det är när alla får vara med.

                                                                                                                                                                                                                    
 

När vi leker affär är det ibland svårt att få pengarna att räcka till allt som man vill handla, men barn är kloka.

- Om vi går ihop så får vi mer pengar och kan handla mer!

Genom att leka planerade lekar, i av pedagogerna sammansatta grupper, under en period tror vi att gruppen finner en balans snabbare. Vi hoppas att ett lugn, en harmoni och en acceptans för allas olikheter och lika värde kommer att genomsyra gruppen. Utan att först gå igenom de andra stadierna är det svårt att ta sig till detta stadie av samhörighet. Med andra ord: Vi är på väg åt rätt håll!

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning" (Lpfö 98/10 s. 8)

En helt vanlig lunch

En dag på förskolan är full av tillfällen till lärande och till reflektion. Ofta är det i dialogen med kamraterna som kunskapen kommer till uttryck. Under en helt vanlig lunch på förskolan kommer deras kunskap till uttryck i ett naturligt sammanhang vilket tyder på att deras lärande är mångsidigt och sammanhängande.

En pojke har upptäckt att morotens olika delar smakar olika. Han smakar på de olika delarna och inser då att det är den mittersta delen som han gillar bäst.

- Det är nog härifrån smaken kommer! (pojke)

- Hur menar du? (pedagog)

- Ja, att smaken kommer från mitten och sprider sig till det runt om. Men hur sätter de ihop morötter egentligen? (pojke)

- De olika delarna menar du? Jag vet inte, vad tror du? (pedagog)

- Inte i affären, men de växer kanske inifrån och ut. (pojke)

 

Samma pojke lägger ihop sina bestick och säger att han byggt en båt. När han samtalar om båten visar han tydligt att han har förståelse för vad som sjunker och flyter. Han kan koppla det han tidigare sett och upplevt till ett större sammanhang.  

- Titta, jag har byggt en båt, men den kan inte flyta (pojke)

- varför inte? (pedagog)

- För att stål kan ju inte flyta (pojke)

Under samma lunch upptäcker plötsligt en tjej att våra tallrikar bildar en form.

- Titta, vi sitter som i en triangel!

"Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtal och reflektera" (Lpfö 98/10 s 7)

Kaplastavar

Kaplastavar kan användas till mycket. Man kan bygga på höjden och på längden, de kan användas som dominobrickor, eller som material till banbyggen. Kaplastavarna kan även användas som hundben eller hundgodis i barnens, för tillfället populära, hundlekar. Vi har dessa i olika färger vilket lockar till att även skapa mönster, sortera och klassificiera stavarna. Sortering och klassificiering är en viktig del av barnens lärande eftersom de ligger till grund för förståelsen av geometri, algebra och statistik. Att detta kommer in på ett naturligt sätt i barnens lek är väldigt positivt. I målen för utveckling och lärande i läroplanen för förskola finner vi följande:

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring" (Lpfö 98/10 s.10)

I skapandet av mönster utvecklar och tränar barnen framförallt sin förståelse för, och sin förtrogenhet med, läge och riktning samt antal och ordning.

Att skapa mönster kräver ett matematiskt tänkande. I skapandet tränar barnen på sitt användande av matematiska begrepp så som form, mönster, symmetri och antal. Det matematiska tänkandet utmanas och uppmuntras ständigt i byggandet samtidigt som samarbetsförmågan och tålamodet ständigt tränas.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp" (Lpfö 98/10 s.10)

Vad blir det för mat idag?

Under samlingen varje morgon får "dagens värd" presentera dagens lunch. Denna dag var det kycklinglevergryta och ris som stod på menyn. En pojke i gruppen blev förvånad och kunde inte riktigt sluta prata om maten under förmiddagens aktiviteter. Vi pedagoger kunde inte förstå vadan detta stora intresse för maträtten förrän han vid lunchen, när han tagit mat på sin tallrik, säger:

-jaha, lever kycklingen nu eller?

- hur menar du? (peadgog)

- kan jag skära? Dör den då?

- Klart att du kan skära den, jag förstår inte riktigt. (pedagog)

- de sa att kycklingen lever.

- ja, alltså det är kycklinglever. (pedagog)

Efter detta kan man förstå hans grubbleri under förmiddagen. Ibland blir man så fascinerad över allt klokt som snurrar i dessa barns huvuden. Roligt och otroligt.

Var bara tvungen dela med mig av denna underbara ljusglimt från vår verksamhet!

Dramatisering

- Du får inte vara med!

- då får inte du komma på mitt kalas!

Kommentarer som dessa används av en del barn på storbarnsavdelningen. Detta var något som vi pedagoger kände att vi genast skulle ta tag i eftersom många av barnen blev ledsna. Hur skulle vi då göra? Räcker det att ta upp detta på en samling? Kanske, men vi tänkte att vi pedagoger även dramatiserar för barnen och sedan samatalar med dem utifrån det. Detta gamla kinesiska ordspråk sammanfattar vår tanke med detta väldigt bra:

Det jag hör - det glömmer jag

Det jag ser - det kommer jag ihåg

Det jag gör - det förstår jag

I användandet av drama kommer olika synsätt fram. Abstrakta teorier om verkligheten förkroppsligas genom agerandet, och med detta till grund kan samtal föras utifrån känslor, upplevelser och tankar. Tre av oss pedagoger spelade upp några scener ur Stina och Carin Wirséns bok "Leka Tre". Boken har vi tidigare läst för barnen. Vi ansåg att innehållet i boken skulle passa vårt syfte väldigt bra. Dels känner barnen ofta igen sig i bokens handling och likaså i dramatiseringens.

Stolar var uppradade så att alla barn hade en plats att slå sig ned på framför scenen. Vi pedagoger var laddade för vårt uppträdande. Vi hade övat en del, och kände oss faktist lite nervösa. Vi hade pratat om hur viktigt det var att dramatisera med mycket inlevelse och olika tonfall i rösten. Rörelserna var också viktiga för att budskapet skulle gå fram hos publiken.

När ridån gick upp satt barnen som förstenade. De följde varje rörelse, varje ord och känsla med häpnad. Vi hade fångat dem!

Efteråt satte vi oss ned för att prata om det de just sett. Vi upptäckte att många hade något att säga om dramatiseringen. Några barn pratade om vad de tyckte om själva upplevelsen, de tyckte att det var roligt. Medan andra kopplade upplevelserna till sina egna erfarenheter, de tyckte att det var tråkigt och sorgligt att några var elaka och inte lät alla vara med.

Vi tror att intresset för denna uttrycksform är stort hos barnen eftersom den ligger nära deras egen lek, och kan då lättare relatera och ta till sig innehållet.

Nu vill vi ha tips av er föräldrar, hur tycker ni att vi ska arbeta med detta? Hur gör ni andra som arbetar på förskola eller skola. Massa tips tack!
Trevlig helg!

En Dinosaurievärld.

Vi pedagoger har uppmärksammat att barnen på vår avdelning är intresserade av dinosaurier. Inte hade vi någon rolig plats för dessa djur heller. I ett lekrum fanns en plats med en trappa som användes för legobyggande som såg allmänt tråkig ut. Där skulle dinosaurierna få ha sin egna lilla vrå. En av oss pedagoger hade lite tapet över hemifrån som vi tapetserade upp. Med dinos på såklart. Vi målade väggarna gröna vid sidan om tapeten. Ena väggen fick även ett träd målat på också.

 Vi spikade fast en grön balkongmatta på trappan.

 

Barnen fick göra ett landskap i papier maché som sedan målades. Vi spikade fast landskapet så att det skulle få ligga still.

 

 Ett jättefint landskap blev det som barnen har fått gjort.

Vi spände upp blått tyg uppe i taket som ska symbolisera himmel.

Vi blev mycket nöjda med resultatet. Det blev en mycket mysigare hörna med lite färg på väggarna.