Kaktusjakten

Barnen på äldrebarnssidan har fått låna en musiklåda från musikmuseet. Den innehåller massa olika instrument, både sådana som vi känner igen och sådana som är helt nya för oss. Lådan har vi till vårt förfogande i två veckor. Vi är redan inne på den andra veckan vilket innebär att vi snart kommer att lämna ifrån oss den igen. Många av instrumenten i lådan kan man skapa själv av olika skräpmaterial vilket vi helt klart kommer att göra. Intresset för musik och för instrument är mycket stort bland våra barn, de älskar att spela till sångerna vi sjunger.

Vi har arbetat med instrumenten på flera olika sätt, dels har barnen fått undersöka och utforska dem på egen hand men vi har även lekt orkester med dem. Vi anser att man genom musiken och instrumenten utvecklar tillit till sin egen förmåga samtidigt som tålamodet och förmågan att arbeta i grupp stimuleras. Arbetet med musiklådan har utvecklats till ett litet projekt som kommer att fortsätta långt efter att lådan återlämnats. Vi har insett glädjen och nyttan av instrument i verksamheten, samtidigt som vi återigen medvetandegjorts om hur allt bildar en helhet. Kan man ta tillvara barnens intressen och sug efter att söka nya kunskaper kan arbetet med instrument leda till ett ämnesövergripande arbete där matte, svenska, naturvetenskap och teknik, skapande och rörelse blir sammanhängande och därmed blir lärandet mångsidigt.

I musiklådan fanns ett regnrör som var gjort av en kaktus vars piggar tryckts in, och sedan hade röret fyllts med ris eller småsten. Instrumentet gav ett härligt, lugnande ljud som kunde liknas vid ljudet av regn.

- Kan vi också göra en sådan? (barn)

- ja, men hur ska vi göra då? (pedagog)

- vi måste hitta en kaktus. (barn)

- Hur ska vi hitta en kaktus? (pedagog)

- Vi får gå på kaktusjakt! (barn)

"Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper" (Lpfö 8/10 s.6)

Nästa dag blev det då dags för kaktusjakt. Vi inledde med att prata om var och hur kaktusar lever. Barnen sa att de nog växte i öknen, eller i djungeln. Var kunde man då finna kaktusar på förskolegården? I sandlådan förstås! Nej, där fanns ingen. Barnen gick och letade på baksidan av förskolan och kunde tillslut finna en liten kaktus.

- Kan vi göra regnrör av de här? (pedagog)

- Nej, de är för små. De måste växa först. (barnen)

- Vi måste gå på vattenjakt nu. Jag går och letar. (barn)

- Nej, man ska ge den växtnäring. Då växer den. (barn)

- Här kommer jag med vatten, nu växer den. (barn)

Vi kan inte riktigt få syn på om kaktusen växer eller inte när den har vattnats. Hur som helst så växer den sig inte tillräckligt stor. Barnen anser att kaktusen måste bli lika stor som regnröret i musiklådan innan vi kan skapa ett eget. Vi bestämmer oss för att ta in kaktusen i värmen.

- Så här lång ska den bli först. Vi måste vattna mycket! (barn)
- Hur ska vi se när och om den växer? (pedagog)
- Vi får mäta. (barn)
- Hur då? (pedagog)
- Med måttstock. (barn)
- Kan vi göra på något annat sätt? (pedagog)
- Vi kan rita på röret. (barn)

I jämförelsen av längden på kaktusen och på regnröret utvecklar barnen sin förmåga att använda matematik i vardagliga situationer.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang" (Lpfö 98/10 s.10)

 I ateljén skapar vi ett rör som vi kan använda som referens i vårt mätande av kaktusen eftersom det lånade regnröret snart ska återlämnas. Efter helgen vill några av barnen genast mäta om kaktusen vuxit. Ett av barnen har varit borta föregående vecka och förstår därför inte vad som ska göras. Vi ber en av de andra barnen berätta om syftet med kaktusen. I sitt berättande vill hon även visa upp regnröret för att sammanhanget ska bli förståeligt.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra" (Lpfö 98/10 s.10)

Sedan börjar de mäta kaktusen mot deras referens, röret. De gör en markering med pennan för att senare kunna synliggöra tillväxten.

 

- Nu måste vi vattna och se om den växer. (barnen)

 

Visst är det intressant att se hur barnens drivkraft och motivation att söka ny kunskap kan leda oss till så roliga projekt! Vi hoppas att intresset för kaktusen fortsätter, och så får vi väl se om det händer något med den. Gör det inte det så blir det intressant att se vart barnen tar oss då!

 

Roligt att så många läser vår blogg! Ni får gärna kommentera, komma med tips och ideér, eller bara lämna ett avtryck! Vi uppskattar all feedback!

 

 

Barns inflytande

I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är.

Här har barnen lagt sina röster på olika förslag till gruppnamn. Förslagen till namn har barnen i gruppen själva kommit på. De olika förslagen till gruppnamn är: Nyckelpigorna, Myrorna, Lejonen, Tigrarna och Hästarna. Med en rösts majoritet vann förslaget Hästarna.  

Vi pedagoger reflekterar efteråt över att barnens val verkar vara väldigt subjektiva och inte så styrda av kompisens val. Vi blev överraskade över barnens tydliga egna val.

Barns inflytande i form av omröstning vid beslutsfattande och egna val av aktiviteter är vanligt förekommande på förskolan.

" Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande"

(Lpfö 98/10 s.12)

Du är FIN!

Vi skriver mycket i bloggen om vårt gruppstärkande arbete just nu. Kanske kan det låta som om vi inte gör annat än arbetar med det, men det gör vi...i massor. Dock är det gruppstärkande något som ständigt finns med i allt vi gör till lika stor del som det individstärkande.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sin in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra" (Lpfö 98/10 s.10)

I torsdags satt vi i mindre grupper och tränade på att ge och ta emot komplimanger. En fick sitta i mitten medan kompisarna satt i ring och sa komplimanger. Att komma på någonting positivt om kompisarna var inte helt lätt, och många upprepningar blev det. Vi tror att detta är något som vi får fortsätta öva på, både att ge och ta emot!

Komplimangerna bestod denna gång till stor del av saker som barnen har gjort eller hur de ser ut, alltså ytligheter. Genom att istället uppmärksammma personen bakom prestationer och utseende stärker man självkänslan. Vi får se det som att detta är något som vi alla kommer att bli bättre på ju mer vi arbetar med det. Det är viktigt att vi lär oss att uppmärksamma personen istället eftersom självkänslan annars riskerar att knytas till andras värderingar.

Genom att arbeta med att ge varandra komplimanger och uppmärksamma varandra stärks både gruppen och individen i den. Dessutom märkte vi pedagoger att detta är något som vi också måste träna, både på att uppmärksamma barnen och ge dem komplimanger men även att uppmärksamma varandra. Se det kollegorna gör och ge dem positiv feedback på det. Detta stärker en och skapar en positiv arbetsmiljö.
Personer som får mycket positiv bekräftelse får även en stärkt självkänsla och självförtroende.

Att arbetet på förskolan i mångt och mycket handlar om ett ämnesintegrerat arbete är tydligt i allt vi gör. När övningen genomfördes satt pedagogerna i sina grupper och antecknade barnens komplimanger. När det sedan var pedagogens tur att sätta sig i mitten för att få komplimanger fick barnen anteckna.

FIN. Detta skrev en 4-årig pojke och en 5-årig flicka tillsammans. De lyssnade på ordet, på dess olika delar och kopplade ihop fonemen med grafem. Nästa steg blir nu att utmana dessa barn som kommit så här långt i sin språkutveckling.

ABCD

Ibland lyckas man fånga ögonblicket då det abstrakta blir konkret, när det som sägs får en mening och bildar ett sammanhang. Ett exempel på detta är dessa två tjejer som går fram och tillbaka på golvet på de bokstäver som vi tejpat fast där. Först tror vi att de leker "inte nudda mark", men vi blir nyfikna på varför de stannar till på bara några av bokstäverna och inte på alla.

Jag går fram till dem för att höra vad de säger och hör då att de säger en ramsa samtidigt som de trampar på bilderna

A B C D - Råttmor kokar te

E F G H - Barnen tittar på

I J K L - Får vi ost i kväll?

M N O P - Ni får pappa be

Q R S T - Pappa kommer se

U V X Y - Är min gubbe kry

Z Å Ä Ö - Hit med ost och bröd - Katten är ju dö´!

Vikten av den dagliga samlingen blir tydlig här. På samlingarna är sånger, ramsor och olika språklekar ett givet inslag som alltid är uppskattat. Genom att leka mycket språklekar utvecklas barnens förståelse av språk. De utvecklar en förståelse för att språket är uppbyggt av mindre enheter, samtidigt som deras förståelse för språkljuden (fonem) och bokstäverna (grafem) samt sambandet dem emellan utvecklas. Genom att leka med språket på detta sätt blir leken med skriftspråket en naturlig del av den dagliga verksamheten.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa förmåga" (Lpfö 98/10 s.10)



Jag byggde en Cheva

Reflektion vid datorn, en pedagog och ett barn 3.2 år över ett bygge på baksidan av förskolan

Pedagog = P Barnet = B

P: -Vad är det på bilden?

B: -Jag byggde en Cheva

P: -Har du åkt i en Cheva någon gång?

B: -Min pappa har en Cheva.

P: -Vad är det för färg på Chevan?

B: -Vit och röd

P: -Är den gammal eller ny?

B: -Ny

P: -Vilka brukar åka i den?

B: -Två

P: -Vilka två är det?

B: -Pappa och jag

Efter denna reflektion återgår barnet till play dooh leran och det blir en Cheva gjord av play dooh.

Tänk vilken erfarenhet som detta barn bär med sig och delar med sig av i reflektionen. Vilken special kunskap...vi ska ta och forska vidare i detta om Chevor.

"Arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer" (Lpfö 98/10 s. 11)

Lite utmaning i skapandet av självporträtt

Att måla självporträtt är något som barnen på äldrebarnsavdelningen arbetat mycket med. Barnen målar eller ritar gärna av sig själva, och ofta resultaten väldigt lika deras föregångare. Vi har märkt att barnen ofta fastnar i att måla eller rita samma bild  om och om igen eftersom de känner sig trygga i det. Strävan efter att lyckas med sitt alster är så stort hos dem att de utvecklar strategier för att slutresultatet ska bli "fint".  Det som i barnens ögon är vackert är i slutändan inte så utvecklande eftersom strävan efter det perfekta resultatet tar över.

För att utmana barnen lite, men fortfarande upprätthålla intresset, fick de nu skapa självporträtt i lera.

Många tyckte att det var svårt att skapa sig själva i lera och valde istället att göra annat.

Efter att de format leran klart fick de måla medan leran fortfarande var våt. Att måla på den våta leran var nytt för barnen.

- Får man verkligen måla nu? Den har ju inte torkat!

Att låta barnen utforska i skapandet och låter dem vara i processen istället för att fokusera på den slutliga produkten blir skapandet fruktbart.