Sidor

söndag 18 december 2011

Jultraditioner

Den här veckan har vi erbjudit barnen olika aktiviteter som hör till våra traditioner runt julen. Vi har bland annat bakat med saffransdeg eller med andra ord låtit barnen uppleva ett kemiskt fenomen i en bakningsprocess. För att tillägna sig kunskap behöver barnen få uppleva. Erfarenhet läggs till erfarenhet för att så småningom bilda ett sammanhang.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för enkla kemiska processer" (Lpfö 98/10)

" Förskolan ska sträva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer" (Lpfö 98/10)

Att baka med en "riktig" deg stimulerar alla våra fem sinnen, Smak, lukt, syn, hörsel och känsel, det är så lockande så ett av barnen tog närmsta vägen över bordet till degen.

torsdag 15 december 2011

Par i skor

På vår avdelning har vi en julkalender där de bakom luckorna döljer sig roliga uppdrag. Varje dag får ett barn öppna luckan och genomföra uppdraget. Tanken är att de genom detta ska få stå i cetrum av allas uppmärksamhet, om de vill, under några minuter. Det finns inget rätt eller fel i genomförandet utan endast den som utför uppdraget bär på svaret. Genom att alltid lyckas i uppdragen ökar barnens tillit till sig själva som tänkande och problemlösande personer. När man är färdig låter vi barnet förklara hur de har tänkt. Genom detta utvecklar barnen sin förmåga att reflektera över sina lösningar samtidigt som de utmanas och stimuleras i sin förmåga att berätta och uttrycka sina tankar. Dagens uppdrag öppnades av ett barn som fick i uppgift att hämta två par skor.

Barnet börjar med att hämta ett par skor.
- så, nu har jag hämtat två.
- Hur tänkte du? (pedagog)
-de är lika. Båda är svarta, så är de leriga båda två. Så de är ett par....men vänta!
- här är ett par till!
- Hur tänker du nu? (pedagog)
- två är ett par och så hämtade jag två till. De är ett par för att de är också leriga, och så är de i samma storlek och har samma mönster under.

Genom att hela tiden reflektera och sätta ord på sina tankar löser barnet uppgiften på sitt sätt. I kommunikationen med andra synliggörs barnets sätt att tolka och lösa uppdraget vilket leder till värdefulla och positiva erfarenheter av matematiskt tänkande. Dessutom ökar barnets tillit till sin egen förmåga när de inser att de lyckats.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang" (Lpfö 98/10 s.10)

Vad kan vi leka ute?

När vi är ute på gården på förmiddagen i dag är barnen uttråkade på stenhård sand, och gunggor som hela tiden är upptagna. Då är det tur att vi har våran roliga naturhörna att leka i. Det kan tyckas ganska skräpigt och rörigt för vuxenögon, men barnen ser möjligheterna i alla "skräpsaker" som finns där. Ett av barnen föreslår att vi går dit, så ett gäng på fyra barn och en pedagog går runt till baksidan och plötsligt är det roligt ute igen. Några av barnen klätrar i kanoten och far långt i väg, det gungar friskt. Efter en stund upptäcker en av barnen att det ligger fullt med brädbitar runt kanoten och i slänten upp, nu utbryter en febril aktivitet med att hämta brädbitar och lassa i kanoten. det lastas både fram och bak i kanoten, barnen går upp och ner i slänten och bär tunga och lätta, långa och korta brädbitar nu börjar det ta slut på brädorna, men kanoten blir mer och mer fylld. Vi håller på ända tills vi ser matbilen komma och då vet barnen att det är dags att gå in och äta lunch. Nöjda och glada går vi in.


I den här leken har barnen tillägnat sig en mängd begrepp bland annat olika lägen i kanoten och upp och ner i slänten. När barnen bär på alla olika brädbitar får de begreppen samtidigt som de får känna, till exempel tung och lång etc. De har också upplevt tidsordning, när matbilen kommer är det dags att gå in och äta lunch. Men framför allt har de fått stimulera sin fantasi och haft roligt.
"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära" ( Lpfö 98/10)

söndag 11 december 2011

Alfons Åberg

Vi har varit på teater och sett "Hur långt når Alfons", en pjäs där Alfons filosoferar kring människans gränser. Var tar man slut? Kroppen är väl bara ett skal med namn på, man kanske även finns i spottloskan som man spottat på gatan och i luften som man andas ut?
Inför teatern läste vi boken vid ett flertal tillfällen. Barnen hade lite svårt att förstå den då den är lite abstrakt.
"Hur långt når Alfons" var en mycket uppskattad föreställning både av oss pedagoger och barn, efter föreställning återvände vi till förskolan där barnen återupplevde sina tankar och erfarenheter från den på olika sätt. Det är häftigt att se hur barnen förmedlar sin försåelse för det de sett och upplevt. Det blir tydligt att en föreställning med ett djupt och filosofiskt innehåll kan bli förståeligt när den presenteras på ett sätt där flera olika sinnen stimuleras.
Efter teatern har vi läst boken igen och barnen visar nu en helt annan förståelse för den, dessutom berättar de gärna något från föreställningens alla utvikningar som förekom.

"Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan." (Lpfö 98/10 s.6)

Samma dag när vi återvände till föskolan efter att ha sett föreställningen började några barn genast att vira in ateljén med garn, precis som Alfons inledde pjäsen med. De virade även in varandra och sig själva, precis som Alfons gjorde med sin pappa.

"Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter." (Lpfö 98/10 s.6)

 


Denna lek fortsatte under flera dagar. Fler och fler anslöt, även barn som inte varit med på teatern. Vi tyckte att det var kul att teatern gett så mycket inspiration till skapande i ateljén, men vi kände att utmaningen nu var att ta detta ett steg längre. Hur skulle vi fånga detta intresse och skapa ett sammanhang med annat vi gör på förskolan?
Vi funderade kring om även detta intresse för garn skulle kunna föras in i det gruppstärkande arbetet.

- Jag är bra på att bygga kojor!
- Jag är bra på gymnastik.
- Jag är bra på att klippa ut bilder!
- Jag är bra på att bygga lego!

Vi kom på en lek där garnnystanet kastades runt bland barn och pedagoger. Den som hade nystanet skulle säga något som den var bra på, sedan skulle nystanet skickas vidare. När man tog emot nystanet skulle den först viras ett varv runt magen vilket medförde att vi slutligen skapat ett fantastiskt spindelnät, nu skulle vi ta oss loss från detta utan att krypa under eller kliva över.
Genom denna lek fick vi alla öva på att säga något som vi var bra på vilket inte var helt lätt den första gången. Efter att ha övat på detta några gånger kan barnen nu sätta ord på det de är bra. I gruppen har barnen blivit duktiga på att bekrfäfta och berömma varandra vilket är en enorm framgång, att vi nu även arbetar med att alla ska kunna sätta ord på det är bra på kommer att höja deras självkänsla ännu mer.

fredag 9 december 2011

Projekt längd

Som lärarstudent har jag fått i uppgift att göra ett utforskande projekt som har med matematik att göra tillsammans med några barn. Jag följde barnen under några dagar för att få fatt på vad de intresserade sig för. Barnen håller på med matematik hela tiden och det blev nästan svårt att välja. Något som jag såg var att de mätte sig mot en sifferrad som sitter på väggen. De jämförde och ville veta hur långa alla var och vem som var längst. Jag valde att vi skulle forska mer om mätning och längd.


Jag och fyra barn pratade om vad som är bra och kul med mätning och då kom det fram många kloka svar.
- Hur stor man är, om man är långare...
- Fröken var långare.
- Jag var längst barn, jag är 55 och jag är äldst!
- Jag var 100! (kan stämma mot verkligheten då barnet förmodlign är 100-110 cm lång)

Jag frågade om det fanns något ute i naturen som vi skulle kunna mäta oss med.
- Träd!
- Pinnar, lååånga pinnar!
- Ett svärd kanske.

Vi gick på pinn-, träd- och svärdjakt i skogen. Där hittade vi många pinnar, korta och långa, vi hittade också ett jättestort träd som vi mätte oss mot.


- Det här trädet är ju jättehögt, hur långt kan det vara? (undrar jag) - Ända upp till himmlen! (tror ett av barnen)

Några pinnar fick följa med till förskolan och ett av barnen föreslog att vi skulle måla dem.
Så här såg det ut i ateljén när barnen målade sina pinnar.





"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar" (Lpfö 98 rev 2010 s.10)

Tack alla barn och alla pedagoger för tre jätteroliga veckor på Förskolan!

onsdag 7 december 2011

Pepparkaksbak

Vi har bakat pepparkakor barnen fick själva dela degen. De fick varsin kniv som delade sin degbit med, en del av barnen föredrog att nypa av degbitar

Barnet delar upp degen i tre delar.
Barnet -Jag gör en stor snigel, en pappasnigel och en barnsnigel.
Barnet -....och en mammasnigel.
Barnet bygger "sniglarna" på varandra och lyfter upp dem i luften.
Barnet -Nu flyger de iväg
Pedagogen -Vart ska de flyga?
Barnet - Till Åland.
Barnet har delat degen i tre delar och parat i hop dem, mamma, pappa och barn. Han har utforskat Ett-till-ett principen.
Han har därefter satt ihop delarna till en helhet.
"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp" (Lpfö 98/10 sid. 10)