Vi undersöker friktion

Äntligen är marken täckt av vit, härlig snö. Barnen älskar att åka pulka och stjärtlapp. För att utmana och stimulera barnen i deras förmåga att skapa, bygga och konstruera dukade vi upp en massa material i ateljén. Av materialet fick de i uppgift att skapa något som de sedan skulle kunna åka på i pulkabacken. Samtidigt som deras fantasi och kreativa förmåga utvecklas får de genom detta en grundläggande förståelse för friktionen mellan snö och olika material. Innan vi steg in i ateljén fick barnen dela med sig av sina hypoteser kring vad man kan åka med i backen.

Genom att duka upp olika material på golvet fick barnen inspiration till sitt skapande. Vi har upptäckt att presenterar vi materialet på detta sätt så fångas barnens intresse för materialen och därmed läggs fokus på skapandet istället för på att finna material.

 Några av barnen valde att samarbeta i sitt skapande. Dessa tjejer tog en plastduk som underlag. Mitt på duken limmade de fast en tygbit som skulle bli sittdelen. På sidorna fäste de handtag från plastpåsar, även snöre till att dra upp pulkan med fästes på åkdonet.
När flickorna sedan provade sin konstruktion i backen upptäckte de att friktionen mellan åkdonet och snön var väldigt liten. Däremot var friktionen mellan dem själva och åkdonet stort.
När det sedan var dags att gå in ville flickorna förbättra sin konstruktion. De använde sig av samma plastduk men fäste andra attiraljer på den. Nästa dag fick de prova sin förnyade konstruktion. Även denna gång fanns där knappt någon friktion mellan snö och åkdon. När flickorna råkade vända på åkdonet, åkte den iväg i backen. De upptäckte att dukens  och underlagets friktion var stor om den plastiga delen låg nedåt.

Genom att på detta sätt ge barnen möjlighet att undersöka sina teorier i praktiken utvecklar de en förståelse för fysikaliska fenomen.

Många fantasifulla åkdon skapades, några med ryggstöd. Väldigt många av skapelserna gick bra att åka på, medan andra gick mindre bra. Många av barnen ville gärna förbättra eller helt skapa nya don att åka på till nästa dag. Några av barnen sa att deras åkdon nog skulle åka fortare om det åkte i en större backe. Detta tyder på att de har en förståelse för tyngdkraften och dess påverkan på pulkaåkning. Det är häftigt vilka kunskaper barnen har, det gäller bara för oss att synliggöra och medvetandegöra dem. Gör vi det kan vi sedan utmana dem vidare i deras naturvetenskapliga utveckling.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen" (Lpfö 98/10 s.10)

Ny termin, nytt material, nya möjligheter

Visst är det härligt att komma tillbaka efter ledigheten och se den enorma glädje och lust att lära som sprätter i kroppen på både barn och vuxna. Att några dagars ledighet och avkoppling kan medföra en sådan törst efter att få skapa och pröva sina idéer är helt fantastiskt.
Trots vinter och kyla blomstrar det i vår ateljé just nu. Barnen skapar och konstruerar som aldrig förr. Kreativiteten och fantasin är på topp hos väldigt många.

 

Det skapas hus till diverse små djur och varelser. Sedan "skräpet" togs in i ateljén, och sorterades upp i backar på hyllorna så har intresset för det vuxit. Tidigare försök att fånga barnens intresse för "skräp"-material har varit mindre lyckade. Just nu är intresset stort för det så nu arbetas det för fullt i ateljén. Det härliga med skräp är att man, precis som det ska vara i förskolan gällande allt, kan arbeta väldigt ämnesövergripande. Naturvetenskapen får ta stor plats i detta arbete samtidigt som kreativiteten och fantasin stimuleras och utmanas till det yttersta.
Genom att källsortera och använda skräpet i skapandet istället för att kasta det i soporna utvecklas barnens kunskap och delaktighet i naturens kretslopp. Även förståelsen för tekniken i vardagen stimuleras då de på ett utforskande sätt undersöker och analyserar tekniska lösningar genom att bygga och konstruera i olika material.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra" (Lpfö 98/10 s.10)

Genom att erbjuda barnen material där inget förutbestämt syfte finns, utmanas barnen i deras kreativitet och fantasi. Samtidigt som material utan bestämt syfte är utmanande och stimulerande så är det viktigt att, efter att de fått lära känna materialet och dess möjligheter, se till att skapandet får en mening och inte bara blir ett tidsfördriv. Det krävs alltså att vi utmanar barnen ytterligare i skapandet, kanske ska vi allt eftersom be dem göra ritningar innan de sätter igång och konstruerar?
Vad man får passa sig för då är att dessa ritningar inte leder till att barnen ser de färdiga verken som ett resultat av en prestation: att resultatet ska efterlikna ritningen, annars har man misslyckats. I sådant fall blir kunskapen och erfarenheten som ingjutits hos barnet under processen sekundär.

Att reflektera kring saker som dessa är otroligt viktigt för att verksamheten och aktiviteterna i den ska blir så lärorika och lustfyllda som möjligt, ofta hänger ju dessa två ihop trotsallt.