Ny termin, nytt material, nya möjligheter

Visst är det härligt att komma tillbaka efter ledigheten och se den enorma glädje och lust att lära som sprätter i kroppen på både barn och vuxna. Att några dagars ledighet och avkoppling kan medföra en sådan törst efter att få skapa och pröva sina idéer är helt fantastiskt.
Trots vinter och kyla blomstrar det i vår ateljé just nu. Barnen skapar och konstruerar som aldrig förr. Kreativiteten och fantasin är på topp hos väldigt många.

 

Det skapas hus till diverse små djur och varelser. Sedan "skräpet" togs in i ateljén, och sorterades upp i backar på hyllorna så har intresset för det vuxit. Tidigare försök att fånga barnens intresse för "skräp"-material har varit mindre lyckade. Just nu är intresset stort för det så nu arbetas det för fullt i ateljén. Det härliga med skräp är att man, precis som det ska vara i förskolan gällande allt, kan arbeta väldigt ämnesövergripande. Naturvetenskapen får ta stor plats i detta arbete samtidigt som kreativiteten och fantasin stimuleras och utmanas till det yttersta.
Genom att källsortera och använda skräpet i skapandet istället för att kasta det i soporna utvecklas barnens kunskap och delaktighet i naturens kretslopp. Även förståelsen för tekniken i vardagen stimuleras då de på ett utforskande sätt undersöker och analyserar tekniska lösningar genom att bygga och konstruera i olika material.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra" (Lpfö 98/10 s.10)

Genom att erbjuda barnen material där inget förutbestämt syfte finns, utmanas barnen i deras kreativitet och fantasi. Samtidigt som material utan bestämt syfte är utmanande och stimulerande så är det viktigt att, efter att de fått lära känna materialet och dess möjligheter, se till att skapandet får en mening och inte bara blir ett tidsfördriv. Det krävs alltså att vi utmanar barnen ytterligare i skapandet, kanske ska vi allt eftersom be dem göra ritningar innan de sätter igång och konstruerar?
Vad man får passa sig för då är att dessa ritningar inte leder till att barnen ser de färdiga verken som ett resultat av en prestation: att resultatet ska efterlikna ritningen, annars har man misslyckats. I sådant fall blir kunskapen och erfarenheten som ingjutits hos barnet under processen sekundär.

Att reflektera kring saker som dessa är otroligt viktigt för att verksamheten och aktiviteterna i den ska blir så lärorika och lustfyllda som möjligt, ofta hänger ju dessa två ihop trotsallt.