Mobiler i massor

ja, nu kan man ju tro att även detta inlägg kommer at handla om modern teknik, men så är det inte. Teknik i allra högsta grad, men inte av den modernaste sorten. Vi har nämligen skapat mobiler på förskolan. När vi började prata om mobiler så associerade de flesta barnen detta ord med just mobiltelefoner, medan vi ville att deras begreppsförråd skulle utvecklas med ytterligare en betydelse av ordet. Vi introducerade ordet mobil som en hängprydnad eller ett konstverk som rör sig.

Genast ville barnen börja skapa sina egna mobiler. Vi pedagoger pratade innan om vi skulle förklara att jämvikt måse uppnås för att den ska kunna röra sig fritt. Vi kom fram till att barnen själva skulle få komma underfund med detta om det hamnade i det, annars kände vi att det kunde bli kravfyllt och därmed inte längre uppfattas som lustfyllt.

Många av barnen skapade sina mobiler utan att alls reflektera kring jämvikten. De placerade sina skapelser i mitten av papptallriken och därmed var problemet ur värden. En pojke hade skapat flera snören med olika material på. när vi fäse dessa på tallriken upptäckte han att den hängde snett. Hur skulle vi kunna lösa detta?



Pojken funderade en stund och kom sedan fram till att han skulle göra ännu ett snöre. Detta skulle vara lika tungt som den på andra sidan. Hur gör vi det lika tungt? Hur vet vi att det blir lika tungt?

Dum fråga tyckte pojken, det är ju bara att trä på lika många saker.

Pojken arbetade vidare på nästa snöre. Han valde att trä på två korkar och sedan bitar av sugrör. När vi sedan fäste deta snöre så upptäckte han att det fortfarande inte var jämvikt. Hur gör vi nu? Varför blev det så?

- Jag får nog göra en till så det blir lika tungt överallt.



Denna dag i ateljén blev allt annat än bara skapande i olika material. Barnen fick utveckla sin förmåga att undersöka samt öka sin förståelse för vikt och mängd. Vistelsen i ateljén blev även en ett sätt för barnen att tillägna sig nya innebörder av begrepp.

Barbie, Ken och digital kompetens

Två flickor, 5 år gamla, har skrivit ett blogginlägg utifrån deras foton på Barbie och Ken. De har fotat själva, samt lagt in bilderna i inlägget. Flickorna har själva skrivit några ord till några av bilderna. Vi har tidigare skrivit om att vi ingår i ett pilotprojekt som innefattar datorer. Tanken är att förskolan ska hänga med i sin samtid och tekniken och medierna som den erbjuder. Vi ser datoranvändandet som ett redskap i barnens lärande. Det handlar även om att få barnen att känna sig trygga med datorerna så här i början. Med datorns hjälp kan deras intressen få ett större sammanhang. Vi har möjlighet att utmana och stimulera dem vidare i deras intressen när vi låter dem ta bilder, lägga in på datorn, överföra dem till bloggen och sedan fundera kring vad de fotat och hur de tänker kring dem. Ofta har man som pedagog känslan av att man inte riktigt tar barnens intressen på allvar eftersom man själv saknar intresse för det eller helt enkelt saknar kunskap om det. Genom att arbeta på detta sätt visar vi respekt för deras intressen, de får vara experter på sitt område och vi kan utmana dem vidare tack vare våra kunskaper kring datorerna.

bila (flickorna berättarna att de srivit att Barbie och Ken åker bil på denna bild)

ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

pppppppppppppppppppppppppppppppppppppppp

nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn

sssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss

 

vv

barbi

Genom att använda datorn och andra digitala resurser som en naturlig del av verksamheten får barnen möjlighet att utveckla sin digitala kompetens.

Teknik i vardagen

Ordet teknik är skrämmande och främmande för den som inte är bekväm med begreppet. Teknik är något som vi omedvetet använder oss av hela tiden. Teknik kan vara något så simpelt som att använda bestick. 
En flicka på äldrebarnsidan utforskar ett rör på gården. Hon skjuter ett rör i gruset för att se vad som händer. Hon tippar sedan röret uppåt och ser hur gruset som hon har i röret åker igenom på andra sidan.

”Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och att utforska hur enkel teknik fungerar.” (Lpfö 98/10 s.10)

Bygg och konstruktion

Det är tidig morgon på förskolan vi har precis ätit frukost. Under frukoststunden har ett barn berättat att vår lokalvårdare fyller år och har bjudit på tårta, tilläggas kan att det är en av de mest intressanta personer, enligt honom på förskolan. Han är ofta med henne och städat. Han vill gärna förära henne på födelsedagen genom att bygga något till henne. Vi går till byggrummet där han börjar konstruera. Han bygger ett torn med olika former, klot, cylindrar och cirklar. När han bygger tornet vet han att det behöver ligga en balansplatt på den stora cylindern för att kunna bygga vidare. När han placerar bollen på balansplattan rullar den av, pedagogen ger honom den korta cylindern och föreslår att han ska placera den på plattan innan bollen, det fungerar. Nästa moment upprepar han med en ny cylinder och en boll. 

Men bygget är inte tillräckligt stabilt upptäcker han, då plockar han fram ytterligare erfarenhet från tillfällen i ateljen då han fått utforska hur han får material att fästa ihop. Nu föreslår han att vi går till ateljen där han vet att det finns lim. Visst blev det en fantastisk fin konstruktion han byggt och lyckats göra stabil.

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga och utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (Lpfö 98/10 s. 10)