På avdelningen för de äldsta barnen har projektet "möten med uttryck" börjat ta form.
Uttryckssätt finns i massor, och vi försöker ge barnen möjlighet att möta så många som möjligt.
Vi förmedlar våra tankar, funderingar, ideer och känslor genom olika språk och uttryckssät och därför bör vi erbjuda många olika sätt.
Ett av alla uttryckssätt är skapande med tredimensionella material så som lera.
Det finns många olika sorters lera att välja på. På vår förskola använder vi oss ofta av "riktig" lera, det vill säga den naturliga leran helt utan kemiska tillsatser. Det häftiga med den leran är att den bär en historia, och den väcker nyfikenhet för vårt ursprung och för hur leran varit en aktör i urminnes tider.
När vi arbetat med lera blir det naturligt att berätta om vad leran användes till förr, det skapades kärl till att samla mat i under jordbruksamhällets inledande dagar. Leran möjliggjorde jordbruk och boskap.
I arbetet med lera har vi med de äldsta barnen på förskolan provat på att göra skålar och kärl på liknande sätt som våra förfäder: genom tumning och ringmetoden.
"I förskolans
uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kultur-
skapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia,
språk och kunskaper – från en generation till nästa." Lpfö 98/10 s. 5
Trots att denna lera är fantastisk på många sätt,väcker funderingar, fantasi och kreativitet, så bjuder vi barnen att utforska med andra lersorter också.
Play-doh är en modellera som vi själva tillverkar av mjöl, citronsyra, olja och vatten. Färgen på leran väljer vi själva. Ofta används karamellfärg för att färgsätta leran, detta begränsar valen av färg en del.
Det häftiga med play-doh är dels leran i sig som är mjuk, formbar och följsam, men det finns så mycket mer. Processen från ingredienser till färdig lera och sedan till färdig produkt är värt att fånga och ta tillvara.
En morgon när barnen skapade med play-doh lera frågade de om det inte fanns fler färger av leran än grön. Tyvärr fanns det inte, men vi kunde ju göra fler färger.
Så satte vi igång.
- vilka färger av lera vill ni ha?
- blå, lila, rosa och guld!
Hur gör får vi fram det då? Vi hade endast grön karamellfärg på förskolan.
För att få fram önskade färger kokade vi upp vatten som vi sedan la färgat crêpe papper i. Färgen lossnade från pappret och vattnet fick den önskade färgen.
Barnen fascinerades av hur färgen gradvis släppte från pappret och färgade vattnet. Pappret blev ljusare och ljusare medan vattnet blev mörkare och mörkare.
Vilken upptäckt! Länge tittade vi, tillförde mer papper och fascinerades av hur vattnet ändrade färg.
Det färgade vattnet använde vi sedan i tillverkningen av play-doh.
För att göra leran tog vi fram ingredienserna. Barnen tillsatte dem själva och fick själva känna efter hur deras lera skulle kännas. Hur fick man en mjuk och följsam lera? Varför blev den här smulig?
Barnen ställde hypoteser och fick tänka kring, samt förklara varför det blev som det blev.
För att få en mjuk och följsam lera kom de på att om de tillsatte olika ingredienser fick den olika egenskaper.
-oj, den blev alldeles hård. Jag häller i mer vatten och olja!
var den för kladdig tillsatte de mer mjöl.
Matematik, naturvetenskap och skapande möttes i detta på ett naturligt och lustfyllt sätt. Barnen fick möjlighet att föra och följa matematiska resonemang när de tillsatte ingredienser.
De fick även uppleva och utforska enkla kemiska processer i tillverkningen av leran.
- "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang." Lpfö 98/10 s.10
Med leran skapades det sedan för fullt.
För att utmana barnen vidare i denna läroprocess frågade vi om de ville skapa animerad film av play-dohn?
Några av barnen ville gärna prova att göra det. För några av dem var detta första mötet med appen iMotion HD. I appen tar man stillbilder, som sedan klipps ihop till en animerad film. Efteråt kan man lägga till ljud.
För att skapa filmen fick barnen först skapa figurer. De fick fundera på en handling och sedan började vi med hantverket av själva filmen. Vi fick hjälpas åt att röra figurer och fotografera.
Att hålla lärplattan helt still var inte helt lätt, och det slutade med att en pedagog gjorde det. Barnen flyttade figurerna och knäppte bilderna.
Efteråt la vi till ljud. Några barn tröttnade ganska fort, de tyckte att processen tog för lång tid, andra ville inte sluta. De vill gärna fortsätta med fler filmer när vi var klara med den första.
Det var roligt att kunna erbjuda barnen ännu ett uttryckssätt. Hur ska barnen kunna veta vilka uttryckssätt som finns om vi inte presenterar dem för dem. Ibland behövs lite inspiration för att få kreativiteten att flöda.
