Mobiler i massor

ja, nu kan man ju tro att även detta inlägg kommer at handla om modern teknik, men så är det inte. Teknik i allra högsta grad, men inte av den modernaste sorten. Vi har nämligen skapat mobiler på förskolan. När vi började prata om mobiler så associerade de flesta barnen detta ord med just mobiltelefoner, medan vi ville att deras begreppsförråd skulle utvecklas med ytterligare en betydelse av ordet. Vi introducerade ordet mobil som en hängprydnad eller ett konstverk som rör sig.

Genast ville barnen börja skapa sina egna mobiler. Vi pedagoger pratade innan om vi skulle förklara att jämvikt måse uppnås för att den ska kunna röra sig fritt. Vi kom fram till att barnen själva skulle få komma underfund med detta om det hamnade i det, annars kände vi att det kunde bli kravfyllt och därmed inte längre uppfattas som lustfyllt.

Många av barnen skapade sina mobiler utan att alls reflektera kring jämvikten. De placerade sina skapelser i mitten av papptallriken och därmed var problemet ur värden. En pojke hade skapat flera snören med olika material på. när vi fäse dessa på tallriken upptäckte han att den hängde snett. Hur skulle vi kunna lösa detta?



Pojken funderade en stund och kom sedan fram till att han skulle göra ännu ett snöre. Detta skulle vara lika tungt som den på andra sidan. Hur gör vi det lika tungt? Hur vet vi att det blir lika tungt?

Dum fråga tyckte pojken, det är ju bara att trä på lika många saker.

Pojken arbetade vidare på nästa snöre. Han valde att trä på två korkar och sedan bitar av sugrör. När vi sedan fäste deta snöre så upptäckte han att det fortfarande inte var jämvikt. Hur gör vi nu? Varför blev det så?

- Jag får nog göra en till så det blir lika tungt överallt.



Denna dag i ateljén blev allt annat än bara skapande i olika material. Barnen fick utveckla sin förmåga att undersöka samt öka sin förståelse för vikt och mängd. Vistelsen i ateljén blev även en ett sätt för barnen att tillägna sig nya innebörder av begrepp.