Jul

Då var julen redan över. Hoppas att ni haft en härlig ledighet!
Inför julen hade, som sig bör, skapande. Det skapades julgranskulor av papier-mache och av kottar, ljuslyktor av gips samt juldukar med textiltryck. Barnen fick även baka bröd som de smaksatte utifrån eget tycke och smak. Brödet åts sedan till jullunchen som serverades på förskolan.
Vi ville ge barnen möjlighet att utforska många olika material och tekniker även i sitt skapande inför jul. Annars blir det ofta traditionellt "JULPYSSEL" där färdiga delar sammanfogas med varandra. Eller pyssel som skapas efter färdiga mallar, där målet är att färdigställa en produkt. Vi ville att barnen skulle få känna på tapetklistrets egenskaper, men även på gipsets. Två material som beter sig helt olika.

Under den sista veckan innan jul försökte vi ge så många barn som möjligt möjlighet att lära känna iPaden genom att klämma och känna på den. Två pojkar, 1 och 2 år, satt en morgon och arbetade med paddan. Genom att spela TocaBoca hair xmas, övade de på färger. Den ena valde färg medan den andra benämnde den. När en färg som pojkarna inte kände igen valdes tittade de på pedagogen som benämnde den åt dem. Efter några försök hade även barnen koll på färgen.

Även de äldre barnen arbetade med denna app, i syfte att lära känna iPaden och våga ta på den och inte känna rädsla för den.

God fortsättning!

Vi läser

Oj oj oj vad härligt det kan vara att jobba med ett projekt med barnen. När man upptäcker att det finns en mening med det man gör, det är en stor belöning.
Vi har nu jobbat med våra böcker under den största delen av denna termin. Vi startade lite försiktigt och tänkte att kanske, om vi har tur, så kommer barnens nyfikenhet och intresse finnas kvar mot slutet av terminen. Just nu känns det som att det inte finns något slut. Var ska projektet sluta?

Just nu läser vi barnens böcker och ofta vill de själva läsa dem för varandra.
- kan du läsa min idag på vilan? Är vardagsmat i våra öron.
Inte bara den vars bok läses är i djup koncentration, utan även alla de barn som lyssnar är insatta. De ställer frågor kring författarens process.
- hur gjorde du den där? Varför skrev du om det där? Vad var svårt? Var det roligt att skapa boken?

Ja, det blir fantastiska samtal kring böckerna och det är inte längre vi som leder dem, utan barnen själva. De visar ett genuint intresse för sina kamraters skapelser. När andra visar detta engagemang och intresse för en stärks deras tilltro till sin egen förmåga. Samtidigt utvecklar barnen sin förmåga att reflektera samt sin sociala och kommunikativa förmåga. Att få känna att man fått berätta sin historia och att andra faktiskt vill höra den stärker barnen enormt mycket. De vågar och vill berätta om sina skapelser.

Andra saker som vi upptäckt vid läsningen av dessa böcker är att barnen även ställer frågor kring ord de inte förstår till författaren. Författaren förklarar ordens innebörd på ett sådant sätt att den som frågat förstår. Det är häftigt! Det finns ingen prestige, och alla vågar fråga. Däremot har vi märkt att detta inte sker i samma utsträckning när vi läser de "vanliga" böckerna. Hur kommer det sig? Eller är det så att vi inte tar oss tid att förklara och då vill de längre inte fråga?
Jag tror att pedagoger ofta har som mål att plöja igenom boken, helst utan avbrott av frågvisa barn, och då missas viktiga tillfällen till lärande!

Nu försöker vi ta tillvara på barnens genuina intresse för varandras verk, men även barnens stolthet för sina verk. De ska få sprida sin berättelse!

Det var allt för denna gång!

Reflektion, filmskapande och biblioteksbesök

Idag åkte några av de äldsta barnen iväg till biblioteket för att lyssna på en julsaga och för att sedan julpyssla. Detta var något som stadsbiblioteket bjöd in till, och det var mycket uppskattat av barnen. Vi brukar annars försöka besöka biblioteket en gång i månaden för att låna böcker, men även för att barnen ska få bekanta sig med denna miljö som lockar till läsning.

De barn som stannade på förskolan fick titta på filmen från deras uppträdande på bokmässan. Barnen applåderade sig själva och sjöng med i sången som de framförde. De reflekterade kring vad de ha gjort, hur vi hade arbetat inför detta. De börja reflektera kring sina böcker, och de frågade om de kunde få ha en till bokmässa. Härligt!
Nu får vi fortsätta reflektera med resten av barngruppen och eventuellt planera för en ny mässa.

Efter att vi tittat på filmen ville några av barnen arbeta med iPad:en. De skulle skapa "film" i puppet pals. Detta var det första mötet med "paddan" för några av barnen men, tillskillnad från vuxna, tar de emot och provar nya saker och tekniker med öppna armar. Vi vuxna kan ofta se den nya tekniken som något lite skrämmande och tar därför avstånd ifrån den.
Om vi ska utgå från barnens intressen och deras erfarenhetsvärld så gäller det att hänga med i deras vardag. Den "nya" tekniken är en del utav den, och vi kan inte fortsätta blunda för att det händer grejer. Genom att ta in ipads, datorer, digitalkameror osv till en naturlig del i verksamheten, ges barnen ytterligare ett verktyg att uttrycka sig igenom, ytterligare ett sätt att göra sin röst hörd och ytterligare ett sätt att utveckla sina fantasier och sin kreativitet.

Ett ständigt utforskande!

Barn i allmänhet är väldigt nyfikna på att lära och utforska nya saker och ting. Detta om något kan vi tydligt se hos barnen på Blå som ständigt utforskar och undersöker. Är det inte hur man får på sig strumporna så är det hur höga torn man egentligen kan bygga med alla klossar i bygghörnan. Men just nu finns det ett enormt och gemensamt intresse hos barnen för ris, riset i baljan!

 

 Hur låter det när man häller riset i röret?

Häller man riset i tratten, vart tar det vägen egentligen?  

 

Hur mycket får plats i burken?

 Detta och många fler aspekter undersöker och utforskar våra 1-2 åringar på avdelning Blå!

I förskolans läroplan står det att: "Verksamheten ska bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter." Lpfö98/10 s.9

Bokmässa

Så var det bokmässa i helgen. Barnens fantastiska böcker visades upp i vår fina monter som barnen varit med och byggt upp och planerat.
Stolt läste de ur sina böcker för släkt och vänner. Till mässan hade barnen även fått planera ett uppträdande på scenen. Att stå på en scen med massa folk i publiken var lite nervöst men väldigt spännande.

När man arbetar med projekt upptäcker man fort att projektet inte går att skilja från allt annat, utan den bildar en helhet i samspel med den. Därför kommer projektet leva vidare, men nu tar den kanske nya vägar. Hur vi går vidare reflekterar vi och planerar vi med barnen.
Barnens stora intresse för att berätta sin berättelse tar vi tillvara på och ger den plats. Att läsa sina böcker för varandra och för de yngre barnen på förskolan är ett första steg. Att ordna en egen bokmässa på förskolan är kanske något som barnen blivit inspirerade till efter helgens alla intryck?
Nu får vi se hur vi går vidare! Spännande!

Inte mycket skrivet men full fart ändå!

Ja, nu var det ett tag sedan vi skrev. Man skulle kunna tro att det inte händer någonting på förskolan eftersom ingenting skrivit på länge, men så är inte fallet. Det är snarare tvärtom. Det arbetas för fullt med olika projekt i huset. Vårt övergripande tema på förskolan är SAGOR. Utifrån detta tema arbetar sedan de olika hemvisterna med olika projekt utifrån barngruppens intressen och nyfikenhet.

Med de äldsta barnen på förskolan arbetar vi just nu med bokskapande. Väldigt spännande både för oss pedagoger och för barnen. Samtidigt som vi arbetar med dessa projekt i huset, så är vi även med i ett utvecklingsprojekt där pedagogisk dokumentation ligger i fokus. Detta medför förstås att våra projekt samt utvecklingsprojekt flätas samman och ger varandra mening. Utan den ena skulle inte den andra kunna fortskrida.

Den pedagogiska dokumentationen leder oss framåt i våra projekt, och den utmanar oss i vårt reflekterande och dokumenterande. Genom att verkligen anstränga sig för att samla råmaterial (3-spaltobservationer, bilder, ljudupptagningar, anteckningar osv) och sedan se till att ha dessa till grund i reflekterandet med kollegor kan vi synliggöra barnens läroprocesser och sedan utmana dem vidare.

Vi har upptäckt att vi måste arbeta mer aktivt med att återkoppla till barnen och reflektera med dem. För att göra det har vi försökt att ha projektmöten i små grupper med de äldsta barnen.
Efter att ha haft ett möte med en grupp insåg vi snabbt att konkret material var av stor vikt för att mötet skulle bli givande. Vid nästa tillfälle togs bilder med samt observation från verksamheten lästes upp. Detta medförde att barnen hade lättare att återkoppla till det de tidigare gjort samt reflektera kring det.
Vi måste bli bättre på att reflektera med barnen oftare och i olika situationer. Ofta görs detta redan på samlingar, men i stora samlingar med 20 barn närvarande är det inte så givande. Man kan inte förvänta sig att alla ska vara intresserade av det just där och då! Hur reflekterar ni andra som arbetar på förskolor med era barn? Hur gör ni dem delaktiga i dokumenterandet?

Nu har vi kommit en bra bit på vägen med vårt bokskapande. Flera av barnen är redan klara. De har skrivit på datorn samt skapat bilder. Nu ska dessa skickas in för tryck. Spännande! Samtidigt som vi följer barnens process, dokumenterar och vägleder dem framåt, skriver vi en egen bok om processen. Dels vår egen, men även barnens. I denna bok skriver vi om våra toppar och dalar, hur vi utmanat barnen vidare när de kört fast, hur vi fångat de barn som varit hämmade inför projektet osv. Allt hoppas vi kunna få med!

Här har vi lite härliga exempel på hur barnen har arbetat med sitt bokskapande. Många har skrivit sin berättelse på datorer och parallellt arbetat med bilder, även tredimensionella, till boken. När allt material är klart har de fått sitta en och en med en pedagog. Då har de arbetat med layout samt omslag till boken.
Att kunna sitta ensam med en pedagog har varit enormt givande för alla. Vi är så glada att det är möjligt på förskolan, för senare när man börjar skolan kan det vara svårare. Vi måste ta tillfället i akt oftare medan vi kan!

Det var allt för idag!

Pedagogerna på fortbildning

Uppstartsdag

Nu har höstterminen dragit igång för fullt här på förskolan. Med nya friska ideer hos både barn och pedagoger.

I mitten av augusti var förskolan stängd en dag för att pedagogerna skulle få en fortbildningsdag på ett naturcentrum. Fokus låg på teknik och naturvetenskap. Vi behöver alla få uppleva för att lära, och det fick vi den här dagen på ett mycket positivt sätt. När vi blir bemötta med att få prova själv och att det händer någonting när vi gör på ett visst sätt och till någon nytta, blir det mycket intressantare. Så är det ju naturligtvis också för barnen.

Vi lärde oss knopar till kojbygge

Och göra eld så att vi kunde laga mat

Vad har då detta resulterat i på förskolan?

 Vi behövde laga saker och sätta upp några hyllor på hemvisten där tvååringarna vistas. Det kan vi göra fast barnen är där, resonerade vi, vilket ypperligt tillfälle att låta barnen vara med och få prova själva och få uppleva resultatet av det de gjort och se nyttan av det.

Vi har en liten nätt skruvdragare som är lätt för små barnhänder att hålla i.

Glad sommar

Tiden går onekligen fort när man har roligt, och roligt det har vi verkligen haft.
Snart väntar lite ledighet för både barn och personal och därför passar vi på att önska er alla en härlig sommar!

Karneval och förskolans dag

Terminen börjar gå mot sitt slut och avslutningar av alla dess slag anordnas lite varstans. Som en avslutning på vårt musikprojekt denna termin anordnades en karneval på förskolan. Till denna bjöd vi in familj och vänner.

Nedan följer lite tankar och reflektioner som stött på under projektets gång. Den ständiga reflektionen i arbetslaget och med barnen har fört oss framåt och berikat samt fördjupat projektet.

Under vårterminen har barnen på förskola, utifrån sitt intresse för musik, ljud och instrument arbetat intensivt med detta. Projektet började med att vi fick låna Klåjnk-lådan från musik- och teatermuseet. Genom denna introducerades barnen inför nya instrument. Med inspiration från de nya instrumenten började barnen skapa egna instrument så som maraccas och regnrör.

Utifrån våra observationer och dokumentationer såg vi att barnen gärna stod på scenen och framförde musik. Detta utvecklades även till att några barn började dramatisera.

Hur gör vi för att fler ska vilja utveckla sin fantasi och sin kreativitet, och vill och vågar utrycka sig genom drama?

 Genom reflektion i arbetslaget bestämde vi oss för att stimulera och intressera barnen till detta genom att själva dramatisera för dem.

Vi kunde se att detta ledde till barnens eget användande av drama. Vi såg även att barnen gärna spelade upp det som vi tidigare spelat upp. Utifrån detta, och genom samtal och reflektion med barnen såg vi att de utvecklar sin förmåga att återberätta det de erfarit och upplevt med olika uttrycksmedel.

Hur skulle vi nu utmana barnen vidare i detta? Hur ska vi utveckla detta uttryckssätt hos barnen, och hur kan vi utmana dem vidare? Finns det nya sätt de kan få möta drama och musicerande på?

Med inspiration från vår VFU-student som för tillfället läste musik i sin utbildning, och utifrån reflektioner i arbetslaget och med barnen, kom vi fram till att vi skulle anordna en karneval. I denna kunde verksamheten sammanflätas på nya sätt och nya kunskaper kan då skapas. Genom denna karneval kunde vi utmana barnen med något som de tycktes vara intresserade av. Till detta krävdes förstås nya utmaningar också. Rörelse till musik var något som skulle tillföras, likaså attiraljer till festligheten.

Vad är en karneval? Vad behövs för attiraljer till detta? Hur skapar man dem?

Utifrån barnens tankar kring dessa frågor kunde projektet ta ny form. För att få förståelse för vad en karneval är tittade vi på olika filmklipp. Genom att vi pedagoger också är en del av lärandet istället för att stå utanför den har vi kunnat samspela och stimulera barnens läroprocess kontinuerligt. Med inspiration från klippen skapades ett intresse hos barnen för attiraljer till festen. Förmågan att skapa i olika material och med hjälp av olika tekniker kunde nu stimuleras. Genom att arbeta mångsidigt med flera olika kunskapsformer på detta sätt får lärandet möjlighet att expandera och en helhet skapas.

Vad har hänt och vilket resultat har vi fått? Vad ville vi och blev

resultatet som vi förväntat oss?

Syftet med projektet var att inspirera och stimulera barnen i sitt

musicerande och sitt dramatiserande samt att få in ett helhetstänk i

arbetet. Vi ville arbeta på ett sätt där många olika kunskapsformer kunde

mötas. Som avslutning på Projektet hade vi karnevalen dit familj och vänner

var bjudna. Vi såg att alla barnen deltog aktivt i karnevalen och de visade

stolt upp det de skapat inför den. Efter karnevalen har vi sett att

intresset för att musik och drama som uttryckssätt har ökat, eller

framförallt har fler och fler blivit mindre hämmade i detta.

Hur går vi vidare? Vad behöver utvecklas med utgångspunkt från det vi

har sett och reflekterat kring?

För att komma vidare behöver vi involvera barnen i utformningen utav

scenen. Vi behöver även fylla på med mer inspiration genom att gå på olika

föreställningar samt genom att vi pedagoger bjuder in dem på teater. Vi

skulle även kunna låta barnen göra en större föreställning som sedan kunde

visas upp för fler på förskolan än för enbart de på den egna hemvisten.

Föräldramöten

Vi har under de senaste föräldramötena låtit barnens föräldrar delta aktivt under mötet. Syftet med detta har varit att göra föräldrarna delaktiga i verksamheten genom att låta dem uppleva den på samma sätt som barnen.
Föräldrarna till de äldsta barnen fick denna gång genomföra en uppgift i bygg och konstruktion. Samma uppgift fick barnen tidigare under dagen. Upplägget var likadant för både barn- och vuxengruppen. Resultaten däremot skiljde sig avsevärt. Framförallt blir det väldigt tydligt att barnen i många fall är mer kreativa och fulla av fantasi. De är mindre hämmade och låser sig inte i det slutgiltiga resultatet, medan de vuxna ofta har en föreställning om resultatet vilket hämmar dem i processen.

Uppgiften var, att i grupp, bygga något som var högt men också lågt, brett men även smalt, runt men också kantigt. Efter att gruppen var klar så skulle man presentera för övriga grupper hur man tänkte, blev det som man hade tänkt sig, svårigheter osv.

Som ni ser så blev resultaten väldigt olika. Processen i bygget var otroligt rolig att följa, vi pedagoger försökte i största möjliga mån följa "snacket" under bygget.

Kan ni gissa vilka som byggt vad? Jag kan avslöja att ett föräldrabygge ännu saknas, bild läggs upp senare! En ledtråd är, som vi tidigare skrev, att föräldrarna konstruerade med en målbild i sikte!
Ha en bra dag!

Mobiler i massor

ja, nu kan man ju tro att även detta inlägg kommer at handla om modern teknik, men så är det inte. Teknik i allra högsta grad, men inte av den modernaste sorten. Vi har nämligen skapat mobiler på förskolan. När vi började prata om mobiler så associerade de flesta barnen detta ord med just mobiltelefoner, medan vi ville att deras begreppsförråd skulle utvecklas med ytterligare en betydelse av ordet. Vi introducerade ordet mobil som en hängprydnad eller ett konstverk som rör sig.

Genast ville barnen börja skapa sina egna mobiler. Vi pedagoger pratade innan om vi skulle förklara att jämvikt måse uppnås för att den ska kunna röra sig fritt. Vi kom fram till att barnen själva skulle få komma underfund med detta om det hamnade i det, annars kände vi att det kunde bli kravfyllt och därmed inte längre uppfattas som lustfyllt.

Många av barnen skapade sina mobiler utan att alls reflektera kring jämvikten. De placerade sina skapelser i mitten av papptallriken och därmed var problemet ur värden. En pojke hade skapat flera snören med olika material på. när vi fäse dessa på tallriken upptäckte han att den hängde snett. Hur skulle vi kunna lösa detta?



Pojken funderade en stund och kom sedan fram till att han skulle göra ännu ett snöre. Detta skulle vara lika tungt som den på andra sidan. Hur gör vi det lika tungt? Hur vet vi att det blir lika tungt?

Dum fråga tyckte pojken, det är ju bara att trä på lika många saker.

Pojken arbetade vidare på nästa snöre. Han valde att trä på två korkar och sedan bitar av sugrör. När vi sedan fäste deta snöre så upptäckte han att det fortfarande inte var jämvikt. Hur gör vi nu? Varför blev det så?

- Jag får nog göra en till så det blir lika tungt överallt.



Denna dag i ateljén blev allt annat än bara skapande i olika material. Barnen fick utveckla sin förmåga att undersöka samt öka sin förståelse för vikt och mängd. Vistelsen i ateljén blev även en ett sätt för barnen att tillägna sig nya innebörder av begrepp.

Barbie, Ken och digital kompetens

Två flickor, 5 år gamla, har skrivit ett blogginlägg utifrån deras foton på Barbie och Ken. De har fotat själva, samt lagt in bilderna i inlägget. Flickorna har själva skrivit några ord till några av bilderna. Vi har tidigare skrivit om att vi ingår i ett pilotprojekt som innefattar datorer. Tanken är att förskolan ska hänga med i sin samtid och tekniken och medierna som den erbjuder. Vi ser datoranvändandet som ett redskap i barnens lärande. Det handlar även om att få barnen att känna sig trygga med datorerna så här i början. Med datorns hjälp kan deras intressen få ett större sammanhang. Vi har möjlighet att utmana och stimulera dem vidare i deras intressen när vi låter dem ta bilder, lägga in på datorn, överföra dem till bloggen och sedan fundera kring vad de fotat och hur de tänker kring dem. Ofta har man som pedagog känslan av att man inte riktigt tar barnens intressen på allvar eftersom man själv saknar intresse för det eller helt enkelt saknar kunskap om det. Genom att arbeta på detta sätt visar vi respekt för deras intressen, de får vara experter på sitt område och vi kan utmana dem vidare tack vare våra kunskaper kring datorerna.

bila (flickorna berättarna att de srivit att Barbie och Ken åker bil på denna bild)

ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

pppppppppppppppppppppppppppppppppppppppp

nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn

sssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss

 

vv

barbi

Genom att använda datorn och andra digitala resurser som en naturlig del av verksamheten får barnen möjlighet att utveckla sin digitala kompetens.

Teknik i vardagen

Ordet teknik är skrämmande och främmande för den som inte är bekväm med begreppet. Teknik är något som vi omedvetet använder oss av hela tiden. Teknik kan vara något så simpelt som att använda bestick. 
En flicka på äldrebarnsidan utforskar ett rör på gården. Hon skjuter ett rör i gruset för att se vad som händer. Hon tippar sedan röret uppåt och ser hur gruset som hon har i röret åker igenom på andra sidan.

”Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och att utforska hur enkel teknik fungerar.” (Lpfö 98/10 s.10)

Bygg och konstruktion

Det är tidig morgon på förskolan vi har precis ätit frukost. Under frukoststunden har ett barn berättat att vår lokalvårdare fyller år och har bjudit på tårta, tilläggas kan att det är en av de mest intressanta personer, enligt honom på förskolan. Han är ofta med henne och städat. Han vill gärna förära henne på födelsedagen genom att bygga något till henne. Vi går till byggrummet där han börjar konstruera. Han bygger ett torn med olika former, klot, cylindrar och cirklar. När han bygger tornet vet han att det behöver ligga en balansplatt på den stora cylindern för att kunna bygga vidare. När han placerar bollen på balansplattan rullar den av, pedagogen ger honom den korta cylindern och föreslår att han ska placera den på plattan innan bollen, det fungerar. Nästa moment upprepar han med en ny cylinder och en boll. 

Men bygget är inte tillräckligt stabilt upptäcker han, då plockar han fram ytterligare erfarenhet från tillfällen i ateljen då han fått utforska hur han får material att fästa ihop. Nu föreslår han att vi går till ateljen där han vet att det finns lim. Visst blev det en fantastisk fin konstruktion han byggt och lyckats göra stabil.

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga och utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (Lpfö 98/10 s. 10)

Det är så spännande med vatten



Det är förmiddag på yngrebarnsidan, några barn har valt att måla i ateljen. Där finns vattensprutor för att spruta vatten på vattenfärgspuckarna. Två av barnen upptäcker vad som händer när en pedagog använder en vattenspruta, de byter då fokus från måleriet och vill prova att spruta vatten. Det är inte helt enkelt att samtidigt hålla i vattensprutan, trycka på knappen och sen rikta strålen, men barnen provar och efter en stund behärskar de alla momenten, det är så spännande att se vad som händer när vattnet träffar olika mål. Pedagogen föreslår att de ska följa med till vattenrummet, där upptäcker ett av barnen att det händer något på ytan till spegeln när vattnet träffar den.

När barnen får möta en tillåtande atmosfär får de möjlighet att utforska det de är intresserade av. Barnen fick i den här situationen möjlighet att tillsammans utforska tekniken att använda en vattenspruta. När de sprutar vattnet mot spegeln utforskar de hur vattnet bryter ljuset på ett anorlunda sätt än spegelglaset.

" Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap, ...genom enkla fysikaliska fenomen,... samt utvecklar sin förmåga att utforska hur enkel teknik fungerar"

(Lpfö 98/10 s 10)

Välkommen inspiration

Barnen är vår största källa till inspiration i vår verksamhet. Barnen bubblar av tankar och idér. Deras intressen och erfarenheter ligger till grund för vårt arbete på förskolan. Men att alltid utgå från barnens intressen så fort något nytt poppar upp är varken enkelt eller alltid så givande. Utmaningen är att bibehålla intresset under en längre period och utifrån det utmana och stimulera barnen till att utvecklas och befästa nya kunskaper.


Dessutom är det inte helt lätt att fånga alla barnen. Alla är olika, vilket förstås är en tillgång, och därmed har alla olika erfarenheter samt intressen i sitt bagage. Detta avspeglas ofta i förskolans verksamhet då den kan vara utformad efter de barns intressen som syns och hörs mest. Hur gör man då för att det inte ska bli så jämt?
Vi försöker att kontinuerligt reflektera kring detta. Finns det några barn som vi inte lyckats fånga? Vad är hon/han intresserad av? Hur kommer sig detta till uttryckt? Hur kan vi utmana detta barn till vidare utveckling? Kan vi inleda ett projekt kring detta som alla barn kan delta i? Ja, sådant skulle ju förstås få detta eller dessa barn att lyfta i gruppen.
Ibland slår man sig på axeln lite väl tidigt: Åh va vi är bra! Nu har barnen haft stort inflytande över verksamheten igen, de ville ju göra det här!
Men kanske ska vi då ta ett steg tillbaka och se om det verkligen var så som vi trodde att det var. Var detta utifrån alla barnen, eller har vi återigen följt en mindre grupps önskan? Var det rentav samma grupp av barn vars intresse vi följde som vid senaste projektet?


Ett bra sätt att lyfta alla barnens intressen och styrkor är genom att de får skriva egna böcker. Vi har idag varit på en inspirationsföreläsning om att skriva böcker med barn. Föreläsningen var tänkt som en isnpiration till en uppstart av ett projekt kring bokskriveri. Tanken med projektet är att barnen får skriva egna böcker helt utifrån sina intressen och styrkor. I arbetet med boken ingår inte enbart själva innehållet utan även utformning och layout. Tanken är dessutom att boken ska tryckas samt spridas till läsare genom en bokmässa där barnen själva får vara med och presentera den. Ja, hur häftigt vore inte det?
Då skulle alla barns stora intressen kunna få utrymme i arbetet samtidigt som just intresset styr möjligheten till utveckling och lärande.

Vi blev i allafall inspirerade och det är alltid ett första steg. Barnen på äldrebarnsavdelningen är förtjusta i att skriva på datorerna, de ritar bilder som sedan skannas in och de letar bilder på internet som de skriver ut. Så både kunskaper och erfarenheter kring användningen av datorer finns. På äldrebarnsavdelningen har alla våra 5åringar en dator till sitt förfogande. Tanken är att genom att ta in mediaanvändningen på detta sätt i förskolan, blir undervisningen effektivare och den får ett meningsfullt och utvecklande sammanhang.  Datorerna används alltså inte som spelmaskiner i första hand utan snarare som ett verktyg för att utveckla sättet att uttrycka sig på. Med datorns hjälp får barnen verktyg att uttrycka sig med och därmed utvecklas deras språkliga kompetens. Detta möjliggör att barnens berättande sker på fler sätt än genom text och muntligt berättande.

Med hjälp av datorerna hoppas vi kunna stimulera barnen att lära sig att utforska bokstäver och deras ljud. Genom att använda datorn som verktyg i sitt skrivande kan barnen lägga större fokus på den språkliga processen än på den finmotoriska.

Datorerna är tillgängliga för alla, men inte under alla tidpunkter. Vi vill att alla ska ha tillgång till dem, men inte samtidigt. Vi tror att det är av stor vikt att det alltid finns en medutforskande pedagog som intresserar sig för barnens berättelser och märkvärdiggör deras perspektiv. Det handlar om att pedagogen aktivt ser och lyssnar och på allvar intresserar sig för barnens motiv med datoranvändandet.

 Kanske vore bokskriveri ett sätt att utmana dem vidare i detta  datoranvändande samtidigt som deras fantasi samt kreativa förmåga att uttrycka sig i skrift utvecklas. Att sedan få stå på en bokmässa och presentera sin bok som man skrivit alldeles själv skulle lyfta och stärka barnet något enormt. Dessutom skulle barnens lust att skriva och läsa förhoppningsvis öka.