Rönnbärsjakten

I vanlig ordning började dagen med en samling där barnen fick välja vad de ville göra under förmiddagen. Valen barnen stod inför var: Skogen eller Rönnbärsjakt.
Alla killar utom en valde skogen och alla tjejer och en pojke valde rönnbärsjakten (hur kommer det sig att det blev så?)
Vi som skulle ut på rönnbärsjakt tog med oss en stor korg som vi skulle fylla med vackra röda rönnbär, som barnen sedan kunde skapa med.

Några bilder och kommentarer från barnen följer nedan:

-Titta, en flugsvamp!

- Rör den inte, den är farlig.

- Titta, det här är också en svamp.

- Vilken då, vart då?

-Den på trädet. Fast den är liksom hård och växer på träd istället.

- Wow vad många svampar. De är pyttesmå.

- Vi plockar dem.

- Ja, så kan vi koka soppa när vi kommer tillbaka till förskolan.

-Ja. Då är jag mamma, och du får vara pappa.

-Jag vill också vara mamma.

-Ok, då är jag storasyster.

Som ni förstår så ebbades intresset för rönnbären ut ganska snabbt och intresset för svamparna tog över. Vi pedagoger insåg ganska snabbt att fylla korgen med rönnbär fick bli en annan gång. Det spontana intresset och nyfikenheten för svampen fick stå i centrum denna gång. Hur hade det blivit om vi försökt styra tillbaka dem på den ursprungliga sysslan och sagt att vi skulle plocka rönnbär och inte titta på svamp? Vi tror att det lustfyllda i denna utflykt hade försvunnit. Det gäller att ständigt vara lyhörd för det barnen säger och visar, och utifrån det fånga vardagen som lärandetillfälle istället för att planera allt. Planeras allt finns det risk för att man går miste om lustfyllda tillfällen till lärande.

Rönnbärsjakten slutade med att vi istället tittade på svamparna....noga. Några barn luktade på dem. Många hade en hel del kunskaper om dem som de gladeligen delade med sig av till de andra i gruppen.