Sidor

lördag 17 september 2011

Ta med leksaker till förskolan?

Får barnen ta med sig leksaker till förskolan? Det är en ständigt återkommande fråga som inte alltid är helt lätt att svara på. Det finns förstås vissa saker som talar emot egna leksaker, exempelvis att de kan gå sönder eller att de kommer bort....hemskt i ett barns ögon såklart!

Vi ser dock en massa positiva effekter av att barnen har med sig sina egna leksaker. Genom dem får vi in populärkulturen på förskolan. Genom leksakerna skapas en social tillhörighet, de leker med dem, lånar ut dem till sina kamrater och samtalar om dem. I leken med dessa bearbetar de sina erfarenheter och upplevelser och befäster nya kunskaper.
Dessa leksaker ligger i barnens erfarenhetsvärld och inom deras intresse, kan vi fånga upp detta och använda dessa i vår verksamhet för att gynna deras inlärning blir verksamheten lustfylld för alla. Dessutom får kunskapen då, för barnen, ett meningsfullt sammanhang.

Inom modern forskning kring literacy lyfter forskarna fram att de populärkulturella leksakerna representerar en ny form av text som inte enbart är skriven. För att vara litterat idag krävs alltså mer än att kunna avkoda en skriven text.
Så hos oss, på vår äldrebarnsavdelning är leksaker välkomna. Sen har barnet det huvudsakliga ansvaret för att de inte kommer bort eller går sönder.
Hur gör andra förskolor? Hur tycker ni föräldrar att vi ska göra?

2 kommentarer:

  1. Jag tycker det här är svårt. Det är samma diskussion i skolan. Det kan skapa avundsjuka och ställa krav på föräldrar att deras barn också vill ha dessa saker som tas med till förskola/skola. Samtidigt så är barnet som får ta med och visa någonting stolt över att få göra det. Men det får inte bli någon konkurrens och känsla att den som tar med sig den häftigaste saken blir mest populär. Detta kan jag uppleva är ibland lite ett problem i skolan iallafall.

    SvaraRadera
  2. Egna leksaker och populärkultur är ett hett ämne. Jag kan uppleva att det är lättare att sätta upp ett förbud ibland. Barnen själva har oftast inga förutfattade meningar om kompisen som kommer med leksak varje dag. Det kan vara ett sätt att på ett naturligt sätt få visa en del av sig själv, ett intresse. Jag har fördjupat mig lite i ämnet och kan varmt rekommendera en avhandling som fick mig att definitivt vända tanken. "Sju barn lär sig läsa och skriva: Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola." Skriven av Carina Fast, den går att hitta på nätet.
    ;-) leksaksprofeten

    SvaraRadera